Ibland ar det stora skillnader

I helgen var jag i vart lilla affarscentrum med Nils. Han ville aka i en san dar bil som man stoppar i pengar sa att den brummar och har sig. Jag stoppade inte i nagra pengar eftersom han ar nojd med att bara sitta i bilen och latsaskora. Hur som helst insag jag efter ett tag att det skulle bli valdigt svart att fa honom darifran utan brak. Jag gjorde en klassiker och fragade om vi skulle ga och kopa glass. Men det funkade inte. Han ville hellre sitta dar i sin bil och tuta och kora. Till slut var vi helt enkelt tvugna att ga sa jag lyfte ner honom fran bilen och forsokte satta honom i vagnen. Det gick efter ett tag men han fullkomligen vralade och betedde sig precis sa som en normal tvaaring beter sig nar han inte far som han vill. Tararna sprutade pa honom och han var hogrod i ansiktet. Jag var ocksa hogrod i ansiktet och tararna var inte langt borta eftersom hela centrat stod och tittade pa oss.

Nar jag borjade ga mot mataffaren tog en liten dam tag i min arm och sa: 'Well done dear! You were very patient with him. So calm and you didn't even slap him'. Jag visste inte hur jag skulle ta det dar utan svarade att jag aldrig skulle fa for mig att sla honom. Hon svarade da: 'Oh I would have. He deserved it!' Da blev jag lite mer arg. Hela situationen var ju pinsam och jag ville verkligen inte diskutera det med en manniska jag inte kanner. Sa for att fa tyst pa henne sa jag nagot jag efterat inte var sa stolt over: 'Well, I am Swedish and we don't slap our children'. Da forstod hon piken och gick ivag men jag kande mig lite tontig som behovt dra upp varifran jag kom.

Det har ar nagot jag ar ratt sa saker pa aldrig skulle ha hant i Sverige. Det vill saga Nils hade sakert betett sig pa precis samma satt men ingen liten dam skulle ha talat om for mig att jag borde ha gett honom en orfil for det. Jag reflekterar inte sa mycket over att jag bor i ett annat land langre. Manga av skillnaderna ser jag inte ens men det har ar en sa fundamental skillnad att den inte gar att missa. Jag har haft diskussionen med sa manga av mina vanner har men vi har helt enkelt olika bakgrunder och satt att se pa saken att det ar en meningslos diskussion. Jag kommer aldrig acceptera att det ar ok att sla sina barn. For mig ar det ett tecken pa svaghet fran foraldrarnas sida. Man har inte nog med ord att prata/forklara/saga ifran till sitt barn utan tar till navarna.

Jag har alltid trott att man i England ar lite gammeldags nar det handlar om barnuppfostran och just syn pa 'aga' men efter att ha last pa Petras hemsida sa verkar det ju som det ar likadant i Belgien. Jag undrar hur det ser ut i resten av Europa? Vet ni som bor i USA hur man ser pa det dar?

Som en liten parantes kan jag beratta att jag efter den har incidenten var sa stressad och lite i min egna varld att jag gick in pa mataffaren och helt sonika gick ut darifran - utan att betala for varorna!! Jag hade inte tagit nagon korg utan lagt varorna i Nils sulky och glomde helt enkelt att betala. Halvags hem tittade jag ner i vagnen och inser vad jag gjort och sprang tillbaka. Hela tiden tankte jag att har finns det CCTV kameror .... Val inne pa affaren igen var kon sa lang och jag var for stressad av allt for att sta dar och vanta sa jag lamnade tillbaka allt och gick hem. Slutet gott, allting gott ;-)