Har bor det en särskrivare!

Det senaste har jag upptackt att det varit manga inlagg pa bloggar om det har med att vara språkpolis . Det vill saga att irritera sig pa nar folk inte skriver som sig bor. Da pratar jag inte om innehallet pa bloggen utan den grammatiska biten.

Jag kan fullstandigt halla med om att det kan vara valdigt jobbigt att lasa en text full av stavfel eller dar meningarna ar fulla av grammatiska fel. Men jag ar den forsta att erkanna att jag sedan jag flyttade till England har borjat skriva isar orden. Detta verkar vara en av de saker som folk i allmanhet retar sig mest pa, sa jag forsoker faktiskt tanka pa att inte skriva isär sa mycket. Men det gora jag! Varje dag! Det har till och med gatt sa langt att jag tycker att vissa ord ser jattefula ut nar de ar ihopskrivna. Ordet språkpolis till exempel. For mig ar det tva ord ;-)

Naja, nagot som retar mig ar att lasa inlagg om folk som retar sig pa andra manniskors sprak. I alla fall nar det galler bloggar. Om jag laser en blog dar jag inte tycker att spraket har flyt sa slutar jag helt enkelt att lasa den bloggen. Att blogga ar ju bland annat ett satt att fa skriva av sig lite pa och det verkar lite synd att behova oroa sig over om nagon irriterar sig pa det satt bloggen ar skriven.

Jag vet aven att jag anvander svengelska uttryck. Oftast gor jag det utan att ens reflektera over det men nu nar jag pratar svenska hemma varje dag sa tanker jag pa det mer. Innan vi fick Nils sa hande det att jag inte pratade svenska pa en vecka eller mer och da ar det kanske inte sa konstigt om svenskan fick sig en torn. Men nar jag for nagra dagar sedan berattade for nagra svenska kompisar att jag varit pa 'dansklubb' i fredags sa insag till och med jag att jag gatt for langt ;-)

Aven om jag tycker att det ar viktigt att varda sitt sprak, sa kommer jag nog att forstatta skriva pa samma satt som forrut. Med sär skrivningar (fast just det ordet ser for lojligt ut isärskrivet ;-)) och allt!