... eller inte alls faktiskt! En mindre trevlig sak som intraffade nar vi var i Sverige var ett litet julkort som damp ner pa hallmattan en dag den sista veckan vi var hemma. Det hela intraffade pa trettondagsafton och min tanke nar jag sag kortet var forst att det var lite underligt att vi dels fatt ett julkort tva veckor efter julafton och dels att det var skumt att vi fatt post pa en afton sa dar.
Naja, jag oppnade kortet och fick varldens chock for dar stod med stora bokstaver:
'DUNKAR DU HUVUDET I VAGGEN,
ELLER VAD FAN HALLER DU PA MED?
GRANNARNA UNDRAR'
Min forsta reaktion var att det hela maste vara ett skamt. Visst hors det nar vi ar fyra stycken i lagenheten, men med tanke pa hur sallan vi ar i sverige, och hur lite tid vi faktiskt spenderar i lagenheten nar vi ar dar, sa kan vi ju knappast stora nagon sa mycket att de kanner sig tvungna att skicka ett sadant trakigt kort. Forst blev jag lite ledsen faktiskt men efter ungefar fem minuter var jag riktigt forbannad. Vem sjutton skriver ett kort till sin granne pa ett sa otrevligt satt? Vi kanner ju de flesta i huset och alla har varit hur trevliga som helst innan. Sagt och gjort, jag gissade att det maste vara tanten under som klagat sa jag traskade dit och ringde pa dorren. Men nej da.... hon hade inte skrivit kortet och tyckte inte alls att vi storde henne. Daremot kande hon igen handstilen och kunde darfor beratta att det var grannen brevid oss som gjort sin 'rost' hord.
Grannen brevid har vi ju pratat massor med sa jag blev verkligen forvanad men gick dit i alla fall. Joda, sa var det. Grannen V var riktigt arg pa oss for att vi for ett sadant vasen nar vi ar hemma och de hade minsann pratat sig samman i huset om det hela och kande att det var dags att klaga. Han hade aven pratat med ordforanden i styrelsen som rakade bo under honom och aven han holl med om att det var for hogljutt. Det kom fram att det framst hors nar Nils leker (som de flesta i hans alder sa sitter han ju inte still och leker utan springer over golvet sa det ar det som horts tror vi) och aven ett dunkande ljud. Eftersom jag var allt for stalld for att tanka klart sa bad jag mest om ursakt men under resten av dagen gick jag och grunnade pa det har och blev mer och mer forvirrad och forbannad. Vad ar det for manniskor som ar sa fega att de kastar in ett taskigt skrivet julkort istallet for att prata med sina grannar?
Eftesom jag tyckte att det var jatte pinsamt att vi uppenbarligen stort alla i huset sa bestamde ag mig for att ga runt till de andra i huset och dels be om ursakt men aven forsoka fa klarhet i varfor de inte kommit och pratat med oss tidigare.
Grannarna jag pratade med, inklusive ordforanden, sag mest ut som om de tyckte hela situationen var otroligt pinsam och alla sa att de visste att grannen V hade retat sig forr pa att han kunde hora nar vi var hemma, men ingen av de andra erkannde att de tyckte att vi var for hogljudda utan sa att de inte tyckte jag skulle ta det sa allvarligt. Alla papekade att eftersom alla andra i huset ar aldre och ensamstaende sa ar det ju ett ovanligt tyst hus i vanliga fall och sjalvklart blir det da skillnad nar vi kommer och bor fyra personer, inklusive tva sma barn, i en liten etta. Men ingen verkade tycka att det var nagot konstigt med det eller tyckte att det var nagot att klaga over.
Jag vet inte om det ar sa att de inte kunde med att saga vad de egentligen tyckte till mig men eftersom jag inte alls tyckte det var kul att ha fatt ett sadant klagomal gick jag aterigen tillbaks till grannen brevid och berattade vad alla andra sagt och sa till honom att i framtiden sa tycker jag att han ska ringa pa och be oss halla ljudet nere om han tycker det blir for hogljutt. Dels for att det ar lite trevligare an att fa sura julkort i brevladan och dels for att vi ska kunna lokalisera vad det ar for dunkande ljud han hor for det enda sadant ljud vi har kunnat klura ut ar var besticklada i koket som later lite nar man stanger den. Da plotsligen andrar han sig helt och ber om ursakt for julkortet. Han hade varit lite sur den dagen eftersom han har ont i en hoft och forsokte sova middag nar han kunde hora Nils rumstera i var lagenhet och sedan fortsatte han med att beratta ett antal roliga anekdoter fran andra grannar som bott i huset. Snacka om helomvandning..... J
a sa kan det vara och det var ju skont att ha pratat med grannarna och slippa oroa sig varje gang barnen later lite. For det lar de ju gora hur vi an gor. Lite formatet kanns det hela dock med tanke pa att lagenheten star helt tom ca 48 veckor om aret.
Som rak motsatts ar grannarna vi har i England toppen! Var bil gick sonder precis nar vi kommit tillbaks fran sverige. Kammremmen brast nar Ben var pa vag hem fran jobbet och eftersom den forstorde motorn sa fick bilen bargas till en mekaniker och dar var den en hel vecka innan vi kunde hamta hem den igen - manga kronor (eller pund) fattigare. Eftersom Ben jobbar pa andra sidan av Bristol skulle det ha tagit honom evigheter att ta sig till jobbet med buss men nar grannen mitt over fick hora vad som hant erbjod han genast oss att lana deras andrabil tills var blivit lagad. Hur gulligt ar inte det?!
Jag tycker att det ar valdigt viktigt att man trivs med de som bor omkring en. I alla fall i det har landet dar husen star sa tatt att man kan hora nar grannen nyser (jo faktiskt) och man nastan sitter i knat pa varandra nar man ar ute i tradgarden och solar ;-).
