CLICK HERE FOR BLOGGER TEMPLATES AND MYSPACE LAYOUTS »

onsdag 30 januari 2008

Vykort


I England rader det lite av en hysteri nar det galler det har med vykort. Det finns en hel enorm mangd olika vykort som skickas vid alla mojliga handelser i livet. Jag, som de flesta andra, alskar att fa annat i postladan an rakningar och reklam men ibland kanns det som om det har med att skicka kort gar lite val langt har.

Exempelvis vet jag att Bens foraldrar fick massor av 'Grattis till de stolta farforaldrarna' kort da Nils hade fotts och varje ar pa sin brollopsdag far de gratulationskort fran bade vanner och bekanta. Bens mamma suckar ofta over att jag och Ben glomt att skicka fodelsedagskort till tex hennes kusin Bob. En man som jag aldrig ens har traffat. Jag kan faktiskt forsta henne for i det har landet sa anses det oforskamt att inte uppmarksamma slaktingar och vanners fodelsedagar med ett kort.

Jag har ingenting emot det har men det blir en herrans massa kort som ska skickas om man ska skicka fodelsedagskort, julkort, brollopskort, grattis till nya jobbet/hemmet/bebisen/barnbarnet/dopet/forlovningen/brollopet och 'krya pa dig' kort till precis varenda manniska man kanner. Alla de har gratulationerna ska namligen sedan helst foljas upp med ett 'tack for uppvaktningen' kort.

Ett exempel: En av mina vanner som ska gifta sig i ar berattade den glada nyheten for oss kompisar i hostas. Genast skickade vi alla grattiskort till paret (aven om vi alla sjalvklart redan hade skickat kort till deras forlovning). De skickade sedan ut 'Save the Date' kort till alla gaster och kommer aven skicka ut en officiell inbjudan senare i ar. Da forvantas vi skicka ett kort tillbaka for att saga att om vi kan eller inte kan komma pa brollopet. Till brollopet koper vi sjalvklart present med medfoljande kort och paret kommer sedan att skicka tackkort till alla gaster. Det blir alltsa totalt 7 kort som skickas fram och tillbaka for det brollopet. Multiplicera sedan det med de 150 gasterna som kommer pa brollopet!! :-)

Just det har med tackkort kan jag tycka ar himla trevligt. Att fa ett tack for brollops - eller doppresenten med ett foto pa paret eller barnet tycker jag ar jatte roligt. Men att fa och skicka tackkort for alla julklappar och fodelsedagspresenter man ger och far blir liksom lite mycket. Dock ar det nagot som ofta forvantas att man skickar sa i gar kvall satt jag forbrilt och klippte, klistrade och skickade 'tack for min julklapp kort' fran Nils till de som jag vet forvantar sig ett sadant. Jag vet dock att ni i Sverige inte gor det sa darfor stannar jag vid att saga tack till alla er dar hemma for vara fina presenter har pa bloggen!!

Vander man pa slanten dock sa maste jag saga att jag tycker att Svenskar ar urusla pa att skicka kort (fast nu kanske jag generaliserar?)! I julas fick vi valdigt fa julkort fran kompisar och slaktingar i Sverige och jag undrade lite om det ar sa att folk helt enkelt har slutat att skicka for jag horde manga saga over julen att de helt enkelt inte brytt sig om att skicka det har aret. Lite synd pa ett satt eftersom just julkorten blir ett ratt trevligt satt att halla kontakt med kompisar som man kanske annars inte hor sa mycket ifran, men som man anda inte vill forlora kontakten med helt!

Som sagt, det ar valdigt roligt nar det dimper ner ett vykort i ladan men lagom ar bast trots allt!!

fredag 25 januari 2008

Daligt samvete

Ok nu kommer aterigen ett sadant dar forklaringsinlagg. Nar jag laste inlagget nedan insag jag att det later som om jag klagar pa familjelivet och sa var det ju inte alls tankt. Det ar fredagkvall och hela familjen tittar pa Pippi Langstrum och det finns pa allvar ingen annan plats i varlden jag hellre skulle vilja vara pa. Jag kanner mig otroligt lyckligt lottad som har en san fin familj! Hoppas ni forstar att inlagget nedan inte handlar om att jag hellre skulle vilja ha ett annat liv, utan bara om att jag har svart att slappa andra delar av mitt liv. Jag har aldrig varit bra pa att saga Hej Da, och det samma galler nog vissa livsavsnitt!

Standig kamp med tiden

Den har veckan har Nils varit svarsovd vilket gor att jag har haft alldeles for mycket tid att ligga och fundera medan jag nattat honom. Att ligga brevid Nils i upp till 2 timmar da han bara vrider och vander pa sig medans han haller koll pa att jag inte rymmer min vag ar vansinnigt mysigt men ocksa vansinnigt frustrerande. Jag kanner i hela kroppen hur det kryper - jag har inte tid att ligga dar!

Jag har alltid haft lite myror i baken och svart att sitta hemma pa sofflocket dag ut och dag in men nagon har hant de senaste manaderna. Jag har borjat bli mer hemmakar och tanken pa att tex hitta pa nagot en vanlig 'skolkvall' far mig nastan att fa panik.

Nar jag var foraldrarledig och hemma med Nils hela dagarna hade jag stort behov av att komma ut och traffa folk och fa vara lite for mig sjalv ocksa. Nu nar bade jag och Ben jobbar och Nils gar pa dagis sa har jag fortfarande ett behov av egentid men inte alls samma behov av att komma ut och traffa folk. Det har har blivit ett dilemma kanner jag.

Eftersom jag inte har nagon familj i det har landet sa har mina narmsta kompisar tagit den platsen. Eftersom inte alla av dem fatt barn annu sa har de sjalvklart fortsatt att vara lika sociala som forrut och hittar ofta pa aktiviteter bade pa helgerna och i veckorna som de bjuder in till. Och varfor inte? Jag var precis likadan innan vi fick Nils. Men plotsligen kanner jag att jag inte orkar. Jag vill sa garna - men det finns ingen ork.

Jag ar en typiskt vanemanniska som trivs nar det mesta kanns bekant och jag har darfor svart att ta de dar tiderna i livet da allt plotsligen forandras. Som jag namnde i Londoninlagget sa hade jag valdigt svart att acceptera att det plotsligen bara var jag och Ben nar vi flyttade till London for att borja vart 'vuxenliv'. Jag var sa van vid att ha alla mina basta vanner inpa knuten och alltid nagon som var hemma och ville snacka bort nagra timmar. Aren efter studentiden da vi alla borjade sla oss till ro, skaffa fasta jobb och aven familj i manga fall tyckte jag var skitjobbiga. Jag var inte alls redo att lamna allt det roliga vi haft bakom oss och sorjde att den tiden var over.

I Bristol med nya jobb och nya vanner tog plotsligen ett nytt socialt liv fart. Vi har alltid haft en hektiskt och valdigt roligt socialt liv och jag har stormtrivts. Darfor har jag svart att acceptera att allt det dar haller pa att andras igen. Ett nytt liv haller pa att ta over helt - familjelivet.

Jag har fatt borja acceptera att det inte gar att jobba langa dagar, renovera ett hus, ha ett fungerande familjeliv och samtidigt fortsatta umgas med alla jag skulle vilja halla kontakten med. Och det har gramer mig! Ofta far jag hora att vi borde lugna ner oss och inte stressa sa mycket. Men vad gor man nar man vill sa mycket men tiden inte racker till.

Under besoken i Sverige har det blivit likadant det senaste. Jag orkar inte stressa runt till alla varje gang vi ar hemma langre. Det gar inte att boka in grejer bade formiddagar, eftermiddagar och kvallar med en liten Nils i slaptag. Men jag onskar att det gick!

Jag kanner att jag just nu gar runt med ett standigt daligt samvete bade har och i Sverige. Kanner standigt att det finns nagon jag borde hora av mig till. Bade mormor och farmor som jag i vanliga fall har tat kontakt med har hort valdigt lite ifran mig de senaste manaderna. Jag forstar inte nar jag ska hinna satta mig i telefon ens?

Hur sjutton fixar folk att jobba och ha fler an ett barn??

onsdag 23 januari 2008

Appro pa inlagget nedan

Ovanligt for mig att skriva ett inlagg som det nedan utan att ha foton med. Jag funderade lange och val pa huruvida jag skulle slapa med mig nya kameran till London i mandags och beslot tillslut att Ja det skulle jag. Dom om min besvikelse nar jag tar upp den i London och inser att minneskortet satt kvar hemma i kortlasaren. Sa det blev inga kort tagna alls.

En annan parantes ar att jag valdigt sallan far finnar, men i mandags lyckades jag fa en stor rod ilsken finne precis mitt pa hakan. Den ser kanonfin ut pa passfotot maste jag saga!! Men vem har nagonsin hort om nagon som blir bra pa sitt passfoto? Jag ser i alla fall ut som en gangster! (med en stor finne pa hakan...)

London

Jag har ett riktigt hat/karleks forhallande till London och det borjade egentligen redan forsta gangen jag var dar pa semester for si sa dar 20 ar sedan. Det var forsta riktiga utlandssemestern med familjen och vi bilade fran Sverige till England och tillbaka igen. 2 vuxna och 4 barn i en van med 5 saten. Varmt och svettigt men roligt!

I London stannade vi den gangen i 3 dagar och jag minns att vi var ratt sa hapna over hur stort allting var. For stort for att riktigt fa grepp om. Vi gjorde alla de vanliga turistattraktionerna, Madam Tussauds, Big Ben, Buckingham Palace... Vi hade valdigt roligt men samtidigt hande saker som gjorde att man insag hur annorlunda allt var fran hemma. Bland annat traffade vi pa en ilsken hemlos kvinna som var hog som ett hus och som trodde att jag och min syster skrattade at henne. Det slutade med att hon stod mitt pa Regent Street och skrek at var familj och plockade upp skrap fran en soptunna och kastade pa oss. Vi blev bade shockade och radda! Pa tunnelbanan hade vi ocksa lite problem da min lillasyster som da var runt 9 ar gammal lyckades komma med ett tag som vi andra inte hann med. Pa den tiden hade vi ju inga mobiltelefoner sa det blev full panik ater igen. Dock hade Mariann huvudet med sig och hoppade av vid nasta station dar vi mottes igen.

Nar jag sa var pa vag till Storbrittanien mer an tio ar senare och den gangen som utbytesstudent sa ville jag garna aka till nagot av Universiteten i London och blev valdigt besviken nar jag insag att just vart Universitet inte hade nagot utbyte med dem. Istallet hamnade jag i Cardiff i Wales, ett stalle som jag knappast visste nagonting om och som jag inte alls var sa exalterad over. Hur som haver sa tog jag min resvaska och reste dit i Februari 1999 och blev kar i bade staden och en av dess manliga invanare inom nagon vecka eller sa ;-).

I September 1999 var vi fardiga med vara studier i Cardiff och eftersom Ben hade blivit erbjuden ett jobb i London och jag inte hade nagra andra planer sa flyttade jag helt enkelt med honom dit. Darmed borjade den tuffaste tiden i mitt liv skulle jag vilja pasta. Vi blev vuxna valdigt fort nar vi markte vilket skillnad det var att vara bara vi tva i London fran att ha varit manga studenter som levde ihop i Cardiff. Hela vart sociala natverk var forsvunnet och allt var nytt och lite skrammande. Jag fick jobb pa ett hotell som jag an i dag raknar som det varsta jobbet jag nagonsin haft och med tanke pa att jag en gang i tiden satt och skalade kablar om somrarna sa sager det en del.

Vi insag snart att man maste vara rik for att kunna njuta av livet i London. Allt ar sa dyrt och inte minst boendet da! Vi hyrde en liten lagenhet i Earls Court, en 32 kvm stor etta med kokvra for £850 / manaden (ca 12000 kr). Efter det hade vi nastan inte rad att ata.... Eftersom jag jobbade kvallar och alla helger sa traffades knappast jag och Ben och att lara kanna nya vanner var svart da jag nar jag inte var ledig om kvallarna da alla andra var ute. Ben larde kanna nya vanner pa sitt jobb men aven om jag larde kanna nagra harliga svenskar pa hotellet dar vi jobbade sa jobbade vi ju i skift och var sallan lediga samtidigt. Jag fick alltsa upptacka London sjalv och jag tror det ar darfor jag inte blev sa imponerad av den. Jag kande mig otroligt ensam vilket nastan ar svart att tro i en stad med mer an 8 miljoner invanare. Jag minns att jag ringde Malin i Sverige nar jag stod mitt i Hyde Park eftersom jag var tvungen att prata med nagon och beratta vad jag sag och upplevde.

Nar jag tanker tillbaka pa den har tiden ar den full av angest och en otrolig hemlangtan! Jag kande mig aven som ett misslyckade eftersom alla alltid pratade om hur haftigt det var att jag bodde i London men jag sjalv inte kande nagon gladje over huvudtaget. Efter nagra manader hade jag fatt nog och flyttade hem till Sverige i nagot halvar. Men eftersom det var tufft med forhallande pa distans sa bestamde jag mig for att ge staden och forhallandet en chans till och i October 2000 var jag tillbaks igen. Den har gangen tog jag ett jobb pa ett telefonbolag och larde kanna en grupp tjejer. Vi flyttade aven till Blackheath i ostra London, en pittoresk liten stadsdel dar vi trivdes valdigt bra sa livet i stort kandes bra mycket roligare an forsta omgangen i London.

I Juli 2001 blev Ben erbjuden ett jobb i Bristol och vi var snabba att anta det erbjudandet. For aven om den andra omgangen i London blev battre an den forsta sa insag vi snart att Londonlivet inte var for oss. Det ar egentligen inte sa konstigt att det blev en sadan shock att flytta till London for mig. Aren innan jag flyttade hade jag bott i smastader som Karlskrona och Vaxjo och alltid i narheten eller till och med ihop med en grupp valdigt nara vanner. Konstrasten blev stor i London dar man hela tiden ser nya ansikten och dar hela livet verkar ha antagit en helt ny stressniva. Allt gar snabbt, tagen kommer hela tiden, manniskor stressar snabbt forbi en utan att ens titta upp.

Sedan vi flyttade till Bristol har jag sjalvklart varit London pa besok da och da. Det ar inget stalle jag langtar till men nu nar jag inte bor dar langre har jag mycket lattare att se dess charm. Det AR en haftig stad, en otroligt mangkulturell och levande stad. London ar aven valdigt vackert och allt man kan vilja ha finns att tillga (om man har pengar vill saga ;-)). Jag kan nu njuta av en helg i London. Det ar roligt att tillsammans med Ben besoka alla vara gamla stallen, pubar och parker men trots allt ar vi alltid lika glada nar vi aker darifran igen.

I Mandags var det dags for ett litet London besok igen. Jag var tvungen att aka till Svenska ambassaden for att fornya mitt pass, en resa jag inte var allt for intresserad av att gora. Men faktum ar att det blev en riktig hojdardag! Jag stammde namligen traff med Sara, en svensk kompis som jag jobbade ihop med pa hotellet 1999. Vi har hallt kontakten genom aren men har inte setts pa nastan 8 ar! Hur som helst sa traffades vi vid Baker Street i mandags, kakade lunch ihop och spenderade resten av eftermiddagen ihop ocksa vilket var himla skoj! Sara har bott i London i snart 10 ar men ar nu pa vag hem till Sverige igen. Som hon sa, sa vill hon kunna kopa en lagenhet och sla sig till ro och det kan man inte i London om man inte har valdigt bra med pengar!

Kande jag mig otrygg och liten i London for 9 ar sedan sa har ju inte det forbattrats direkt sedan terroristattackerna i Juli 2005. Tunnelbanan i London ar latt den smidigaste och basta jag har akt med! Tagen kommer hela tiden och man behover sallan vanta mer an nagra minuter. Men sedan 2005 kanner jag mig valdigt obekvam pa tagen. Jag har svart att slappna av och ar hela tiden medveten om att nagot skulle kunna handa. Jag ar inte en speciellt nervos manniska i vanliga fall men i London kanner jag mig otrygg tyvarr.

Som sagt, jag har ett hat/karleks forhallande till London. Jag ar oerhort fascinerad av stallet och har besokt valdigt vackra sma stallen mitt inne i London som kanns som sma oaser nastan och dar man har svart att forsta att man befinner sig i en stor metropol. Men kanslan av otrygghet och stress finns alltid hos mig nar jag ar dar sa jag ar glad att jag inte bor dar langre.

söndag 20 januari 2008

Tjejig helg.

Som jag namt innan sa har vi hela fyra brollop att ga pa det har aret och forberedelserna ar nu i full gang! Forst ut ar Sara och Jim som gifter sig i Milano i April sa den har helgen var det hog tid att ga ut och leta brudklanning till Sara!! Sara hade visserligen kikat pa klanning i Italien i julas men inte hittat nagot hon gillade. Hon var helt overtygad om att hon inte ar en 'brudklanningstyp' men gardagen motbevisade detta en gang for alltid.

Jana, Delphine och jag (och Nils!) traffade Sara pa Anne Harding Bridal Wear klockan 13 och 14.30 hade hon hittat dromklanningen!! Tyvarr fick jag inte ta foton i butiken men att saga att hon ar vacker i klanningen vore en underdrift. Forst och framst sa ar Sara otroligt elegant och har en avundsvard kropp sa varenda klanning hon provade satt perfekt pa henne. Vi andra satt utanfor omkladningsrummet och o'ade och a'ade varje gang hon kom ut for att visa upp sig. Nar hon kom ut med 'dromklanningen' pa sig var det inget snack om saken. Alla var rorande overens om att den klanningen skulle det vara! Oroande nog satt vi alla med tarar i ogonen mest hela tiden sa hur sjutton vi ska fixa brollopsdagen vet jag inte...?!


Sara och Jana pa El Puerto i fredagskvall da vi planerade 'brudklanningsshoppandet' (snacka om langt ord...)

Nar brudklanningen var hittad akte vi hem till Delphine och at lunch. Nils var lycklig over att fa leka med Peggy!

Turturduvorna

Medan jag och Nils var ute i gar var Ben hemma och kurerade sig. Han har akt pa en forkylning och alla vet ju har daligt man mar nar de ar tappta i nasan. Dessvarre (for Ben) kom hans pappa och ryckte upp honom vid 14 tiden for att borja dra ner tapeterna i sovrummet. Harligt att det ar paborjat nu men det innebar att huset ater igen ar i kaos med sma, sma frimarksstora tapetpappersbitar liggandes i hela huset. Eftersom de har lite klister pa sig sa fastnar de overallt sa att damsuga racker inte. Man maste ligga pa alla fyra och skura.. skojigt varre!

torsdag 17 januari 2008

En helt vanlig onsdag

I dag kommer Rentokil for att behandla vara golv pa overvaningen. Sa fran och med i kvall hoppas vi inte att ha kvar nagra ackliga maskar som snaskar i sig av varat tragolv!! Framst ar det vart framtida sovrum som maste behandlas men aven alla de andra rummen pa overvaningen kommer fa sig en kur maskmedicin. Eftersom vi lagt nytt golv i Nils rum, pa badrummet och i det bakre sovrummet sa kommer de att spruta in behandlingsmedlet underifran pa nagot satt.

Hur som helst gjorde det har att det framre sovrummet, som vi anvant som skraprum nu i nagra manader var tvungen att helt tommas pa grejer. Att tomma ett 20 kvm stort rum pa skrap, flyttlador, klader och mobler ar inte det roligaste maste jag saga. Vi spenderade fyra timmar efter att Nils somnat med att sortera vad vi ville spara, slanga saker och sedan packa upp massvis av saker pa vinden, bara ner mobler pa nedervaningen och alla verktyg och grejer till kallaren. Kuligt varre!

I det framre sovrummet finns en murstock dar det funnits en oppen spis en gang i tiden men som nagon har 'renoverat bort' genom att satta en bit MDF framfor som sedan tapetserats i stil med resten av rummet. Vi har alltid varit valdigt nyfikna pa vad som finns dar bakom och i gar kvall var det dags att ta reda pa det.

Ben borjade, med hjalp av en kofot, att banda bort trapanelen som satt framfor. Det tog ett tag och sedan sa han: "Nej men har finns ju orginalspisen kvar"! Han lat riktigt exalterad over detta och jag blev jatte nyfiken pa hur den sag ut. Jag sag framfor mig en gammal spis i smidesjarn som vi skulle kunna fixa till och ha kvar. Dom om min besvikelse nar foljande utspelades framfor mina ogon:



Lat mig saga att det var INTE en sadan har spis vi hade hoppats pa. Jag undrar varfor de inte ens satt den i mitten av murstocken, den gor ju att hela rummet ser skevt ut!! Ben sa att han pa allvar tyckte att det skulle vara lite synd att ta bort den med tanke pa att den ar del av husets orginaldelar och har en historia. Ibland ar han bara for engelsk ;-). Man kan val inte halla kvar i det gamla bara for sakens skull heller? Jag alskar gamla hus men fina detaljer, men jag kan nog inte saga att jag tycker den har spisen hor hemma dar...

tisdag 15 januari 2008

Terrible Twos

Idag nar jag kom hem ifran jobbet satt Nils och vantade pa mig pa trappen. Han sken upp som en sol nar han fick syn pa mig och sa: Heeej Mamma!! Sedan deklarerade han att det var dags att sitta pa soffan och titta pa Pippi (vad annars?) och gjorde en bestallning pa tva knackebrodskivor med ost till kvallsmat. Kvallen forlopte lugnt och stillsamt. Nils satt uppkrupen i mitt kna och tittade pa Pippi medans han snicksnackade om allt han gjort under dagen. Efter Pippi och kvallsmat badade Nils och sedan var det laggdags. Nar jag nattade honom ville han att jag skulle ligga och halla om honom och han somnade nog pa fem minuter ikvall.

Tank sa mysigt det ar att ha en snart tva och ett halvtaring. Latt som en platt!! Det sa Ben och jag till varandra manga ganger under hosten. Vi forundrades over hur latthanterling Nils var. Han har visserligen alltid haft hett temperament och helgen da familjen Erlandsson kom pa besok i varas fick vi ett smakprov pa det vi trodde var 'Terrible Twos' eller tvaarstrots som vi sager pa Svenska. Men tvaarsdagen kom och gick och lugnet holl i sig och vi ryckte pa axlarna och tyckte att det har var val ingenting.

Anda fram tills forra veckan da det plotsligen var som om vi valkommnat ett litet monster till familjen. Det kom helt plotsligt, utan nagon som helst varning. Nils blev arg pa Peggy over en leksak som hon tagit fran honom, men medans man i vanliga fall har kunnat lugna ner liknande situationer snabbt sa fanns det den har gangen inget som kunde fa honom att bli glad igen. Han vralade och skrek tills jag helt enkelt akte hem med honom. Val hemma fortsatte han att vrala och han betedde sig verkligen urskumt.

Det har humoret med otroliga utbrott som vi aldrig sett innan fortsatte sedan under hela forra veckan och jag kan allvarligt talat saga att mitt talamod sallan har blivit sa testat som det blev da. Varje kvall hade vi atminstonne en timme av full panik, vral och skrik ooch bade jag och Ben fann oss forvirrade och vi visste inte riktigt hur vi skulle hantera situationen. Vi provade allt egentligen, fran att bli forbannade till att forsoka trosta och ta det lugnt. Men inget funkade!! Tur att vi har kompisar som har aldre barn och som kunde lugna oss med att alla barn gar igenom trotsaldern pa ett eller annat satt och att det gar over!

Over verkar det vara for den har gangen i alla fall for de senaste tva dagarna har Nils varit som en angel igen sa allt ar frid och frojd hemms hos oss igen. Men jag gissar att det kommer fler sadana har omgangar....

Tank att den har lille godingen kan fora ett sadant liv! ;-)

torsdag 10 januari 2008

Aret som var

Januari ar ingen favoritmanad for mig och har aldrig varit egentligen. Jag alskar December och allt som hor det till och kanner mig alltid lite lag sa har i borjan av aret. Alla mysiga ljus har tagits bort och oftast ar det gratt och regnigt mest hela tiden. Med aren har jag lart mig acceptera att jag helt enkelt inte trivs den har tiden pa aret men eftersom jag vet att det blir battre om nagon manad eller sa sa ar det ok pa nagot satt. For att lyfta humoret lite har jag den har veckan gjort tva saker:

1. Var pa bio och sag 'PS I LOVE YOU'. Jag gissar att jag undermedvetet behovde grata lite sa aven om jag visste att handlingen ar oerhort sorglig bestamde jag mig for att se just den filmen i gar kvall. Jag fick boken av en van for nagra ar sedan men klarade inte av att lasa den eftersom den var sa sorglig men filmen far i alla fall en klar fyra i betyg av mig! I korthet handlar den om tjejen Holly som blir anka (ser inte bra ut utan prickarna over a'et) da hennes man dor i cancer. Innan han dor skriver han ett antal brev till Holly som hon sedan far levererade pa olika satt under det forsta aret efter hans dod. Emellanat blir filmen lite for 'cheesy' men i stort gillade jag den verkligen. Jag skrattade och grat mer an jag gjort pa lange och det var nog precis vad jag behovde!!

2. Jag gick igenom alla foton fran forra aret och forsokte klura lite pa en arskronika. Dock blev det sa himla manga foton att jag bestamde mig for att gora en Slide Show istallet for att lagga upp alla pa rad.

Jag maste saga att jag tycker vi fick ett valdigt bra ar, 2007. Aren innan hade varit ratt sa tumultartade och spannande med graviditeten och fodseln av Nils 2005 och konstant letande efter ny bostad 2006 sa pa nagot satt kanner jag att vi landade lite som familj 2007. Mycket tid spenderades ju sjalvklart pa renoveringen av huset och kanske hann vi inte att gora precis sa mycket som vi hoppats men nar jag tittar tillbaka pa hur det sag ut i huset i Januari forra aret sa kanner jag mig ratt sa stolt over vad vi astadkommit trots allt.

Nils utvecklades otroligt mycket under forra aret. I borjan av aret satt han fortfarande i barnstol vid koksbordet, kunde inte fora speciellt avancerade konversationer och sag fortfarande ut som var lilla bebis. Nar jag tittar pa honom nu ar det otroligt att han utvecklats sa, framfor vara ogon, men utan att vi egentligen sett nar det hant. Han har smalnat av och ser ut som en riktigt liten kille och pratar gor han mest hela tiden. Aven om han inte pratar rent annu och fortfarande blandar en hel del Svenska och Engelska sa bade forstar han och kan gora sig forstadd riktigt bra!!

Vi fick nagra fina resor forra aret ocksa. Forutom fyra hemresor till Sverige sa hann jag med att aka till Edinburgh pa mohippa och till Prag pa brollop, bada tva resor som jag alltid kommer att komma ihag!!

Det kanns som om tiden gick valdigt fort forra aret. Pa nagot satt kande jag lite att jag inte hann med och att jag inte riktigt var fardig med 2007 nar vi skalade in 2008. Men 2008 ar det nu och vi har redan en hel del valdigt roliga saker att se fram emot det har aret. Vi har bland annat bokat en resa till Kroatien med hela Karlskrona familjen och aven Daniel, Malin och Melvin. I Juni bar det av och jag ser redan fram emot det!! Dessutom ar flera nara vanner gravida och vi ska ga pa fyra brollop sa jag far nog trots allt saga att jag ar redo for 2008 :-).

tisdag 8 januari 2008

Lat mig presentera...

Ett par av vara basta vanner har, Sara och Jim, har halsat en ny familjemedlem valkommen. For en vecka sedan kom han, deras lille kille Charlie. Sedan dess har jag pratat med Sara i telefon och aven traffat henne och den annars sa glamorosa Italienskan har sett blekare och trottare ut an jag nagonsin har sett henne forrut. Det lilla busfroet (Charlie, inte Sara!) haller dem vakna hela natterna och sover bara om han far ligga alldeles intill Sara och mysa. Men da sover ju inte hon saklart. Jag kanner igen det sa val fran nar Nils var nyfodd!!

Har ar han da, varldens finaste Charlie:


Han beter sig valdigt mycket som Nils gjorde dar i borjan. Han ar inte potty trained, han sover inte utan 'ylar' hela natterna, han ar bara nojd om han far vara i narheten av 'mamma', och han ater som en hast. Dock ar han lite harigare an Nils var!!

torsdag 3 januari 2008

Jul och Nyar 2007

Jul och Nyar har verkligen varit mysiga och det kanns som om vi hunnit med en himla massa faktiskt.

De forsta 5 dagarna var vi i Goteborg och firade jul med mamma och familjen dar. Moster Agneta och morbror Anders stallde som vanligt upp som vardpar och maste ha fixat och donat i flera veckor innan julafton. Det blev manga glada skratt och mycket snack eftersom familjen vaxer snabbt och vi numera ar 17 personer som firar ihop :-). Nils blev radd nar tomten kom men blev genast bastis med honom da han insag att det var han som delade ut klapparna!!

I mellandagarna akte vi pa den vanliga turneen mellan mamma, mormor, farmor och kusiners hus och pa alla stallen blev vi lika valgodda och hade lika trevligt!

Pa fredagen efter jul tog vi taget till pappa och resten av familjen och vannerna i Karlskrona. Aven min bror Daniel, hans flickvan Malin och deras lille Melvin var dar sa vi var ratt sa trangbodda kan man saga. Oss gick det verkligen ingen nod pa men annat var det nog for pappa och Anette som lat oss ta deras sovrum medan de sov pa soffan i vardagsrummet. I Karlskrona hann vi faktiskt med att ta det lite lugnt. I vanliga ordning serverades valdigt god mat, mycket vin och vi spelade en del nya sallskapsspel.

I sondags lamnade jag dock familjen och akte pa en akta tjejtraff. Vi ar 7 tjejer som hangt ihop i ungefar 14 ar nu och som alltid forsoker traffas under julen och pa sommrarna nar alla ar hemma pa besok. Den har gangen lyckades vi fa med alla 7 och vi insag att det inte hant pa si sa dar 6 ar eller sa och sedan dess har vi lyckats flytta over hela sverige (och till England da) och fatt 11 barn oss emellan! Otroligt egentligen. Det blev en kvall som jag aldrig ville skulle ta slut, sa mycket skratt och flams, precis som pa den 'gamla tiden' :-) Vi hann aven fa ett besok av familjen Powell vilket vi blev glada over!!

Nyarsafton firade vi med familjen i Kalskrona. Jag och Ben hade ansvaret for forratten (sparris inlindade i parmaskinka, med pinjenotter, balsamvinager och parmesanost), pappa och Anette gjorde varmratten (oxfile och potatisgratang) och Malin och Daniel fixade den smarriga desserten (Mango surprise). Melvin och Nils holl sig vakna tills runt 21.30 da de knoppade in och lamnade oss andra att fira in det nya aret med att spela spel in pa smatimmarna. En himla trevlig nyarsafton!!

Nagra foton ifran Sverigebesoket.

Agneta vet hur man fixar en kanonfest!

Calle ar liksom Nils ett stort fan av Thomas the Tank Engine

Nils fick massor av fina julklappar

Bland annat en laptop

Johanna och Emma har mycket att snacka om efter att inte ha traffats pa laaaaange!!

Mia och Malin likasa

Malin och Jenny

Nils ar redo att fira Nyarsafton

Melvin undrar om det blir nagon mat snart?

Ben och Malin

Daniel och Ben

Pappa fixar lite i koket

Gott Nytt Ar!


Jag kan knappt fatta att helgerna redan ar over och vi ar tillbaka i Bristol. Var tog tiden vagen? Som vanligt stalldes vi infor dilemmat att inte hinna traffa alla och anda lyckas slappa lite. Sjalvklart vill vi traffa sa manga som mojligt de fa ganger om aret vi har chansen att gora det men det verkar inte finnas nagot bra losning som gor att vi kan gora det utan att stressa ihjal oss samtidigt. Jag vet inte hur manga ganger under vara Sverigevistelser vi far fragan om hur vi orkar stressa runt till alla, en fraga jag har borjat att avsky att fa eftersom jag alltid antar att den som fragar menar att vi borde ta det lugnare. Men vad gor man nar tiden inte racker till?? Vi har definitivt blivit battre pa att slappa lite ocksa nar vi ar hemma, men trots allt ar ju tiden dyrbar och det kanns viktigare att hinna umgas med folk. Slappa far vi val gora har i England!!

Gott Nytt Ar alla!!!

2008 ar har!

Sadar, nu ar Jul och Nyar redan over och vi ar tillbaks i Bristol. Vi har haft en harlig semester hemma och jag ska blogga med lite foton i kvall!

Maste ocksa beratta att tomten var valdigt snall i ar och gjorde att jag precis kunnat bestalla foljande lilla goding!

Det ska bli SA roligt att kunna borja fota igen och jag hoppas kunna lara mig en massa nytt med den har!

Nu ar det snart lunch och da ska jag ga bloggrundan for forsta gangen pa nastan 2 veckor. Harligt!!