Happy Halloween

Glad Halloween :-). Endast tva sma barn har varit har och 'trick or treat' besokt oss sa nu maste jag och Ben offra oss och ata upp allt godis. Sa typiskt ;-)

Var lilla surpumpa ;-)

Sotpumpan

I fredags kom pappa, Anette och tva av mina broder Alexader och Samuel pa besok fran Sverige. Vi hade bestamt oss for att inte gora upp en massa planer utan bara ta det lugnt och umgas och det var precis vad vi gjorde. I fredags kvall at vi Sausage Casserole (valdigt engelskt kanns det som), drack vin och snackade tills pappa i stort sett somnade vid matbordet. De hade haft en lang resdag (13 timmar) for att ta sig hit och jag tror pappa varit lite nervos infor att kora i den hektiska Engelska trafiken. Hur som helst ar det alltid sa gott den dar forsta kvallen tycker jag. Man vet att man har hela helgen framfor sig och avskedet kanns avlagset!

I lordags var vi i Clifton och strosade runt lite och fikade pa Primrose Cafe. Var tvungna att ta detta valdigt typiska turistfoto :-)

Lordagskvallen spenderade vi hemma. Ben lagade en Indisk curry och vi andra tog det lugnt. I sondags bakade jag och Anette 'Cupcakes' med orange glasyr och chokladspindlar pa. Later gott va? Vi trodde det skulle vara en enkel match att slanga ihop nagra choklad spindlar. Det ar val bara att smalta choklad och spritsa med hjalp av plastpase. Riktigt sa latt var det inte och vissa av kakorna sag helt galna ut. Men de blev i alla fall poppis i mandags morse da jag och Samuel tog med Nils pa hans allra forsta Halloweenparty (ja det var val mitt och Samuels forsta ocksa...). Nils var kladd som en pumpa och sa sot att man garna skulle vilja ata upp honom! De andra barnen var kladda som haxa, trollkarl och skelett. Lika sota de! Tyvarr dog alla kameror precis lagom tills vi kom till partyt. Men jag lyckades i alla fall fanga Nils pa bild med min mobil. Beviset kommer i morgon :-)

Anette, Pappa och Nils


I morse var det dags for familjen att aka hem igen. Som alltid var det lika trist att saga hej da. Nils som fullstandigt badat i uppmarksamhet den har helgen ville absolut inte saga hej da. Tur att det snart ar jul sa att vi far ses igen!! 2 manader kanns faktiskt otroligt kort nar man jamfor med hur langt det brukar ga mellan gangerna.

Nagon som kandes valdigt roligt bade nu nar Karlskronafamiljen var pa besok pa likadant nar Goteborgsfamiljen var har ar att Nils helt klart kanner igen dem och tycker valdigt mycket om dem. Det har helt tiden varit min storsta oro att han inte ska lara kanna min familj men det behover jag nog inte oroa mig for mer nu :-)

Nu ska jag ga in o tanda ljusen i pumporna som Samuel och jag gropte ur i helgen. De star nu i oppna spisen och ser laskiga ut... eller nja min ser alldeles for snall ut tror jag. Nils kallar den for 'Baby Pumpa'.

Politiskt korrekt foraldrarmote!

I gar var det dags for vart forsta foraldrarmote pa Nils dagis och jag hade stora forvantningar. Det var forsta gangen pa 14 manander som jag satte en fot pa Nils dagis eftersom det ligger brevid Bens jobb och han darfor bade hamtar och lamnar. I gar fick vi prata med Nils nyckelperson pa dagiset som berattade vad de gor om dagarna, hur Nils utvecklas och lite hur dagiset jobbar i stort.

Kvallen var valdigt intressant och saker hande som gjorde att jag och Ben hade en livlig diskussion pa vagen hem i bilen. Men livlig menar jag dock inte att vi brakade, vi var fullstandigt overens att varlden blivit lite galen i sitt forsok att vara politisk korrekt.

Nedan foljer de saker som diskuterats:

Skinny Latte Please - kvallen borjade med en kaffe pa Starbucks for mig och Ben. Ben bestallde en Regular Cappucino och jag en skinny latte. Forsaljaren mumlade nagot om storleken pa koppen och sedan horde jag bara .. mummel, mummel, fat, mummel. Jag trodde han sagt: full fat? Sa jag svarade att nej tack 'skinny please'. Varpa killen tittade pa mig och sa: 'Yes I heard you, but we are no longer allowed to use that expression at Starbucks. To use the word skinny is offensive to some people'. Jag tappade fullkomligen hakan! Sa man far saga Full Fat milk men inte Skinny milk. Josses!! Jag ar fullstandigt inforstadd med att det finns folk som ar for smala och som precis som for tjocka manniskor tar illa vid sig om man pratar om deras vikt. Men ordet skinny i det har fallet hanvisar ju till hur tjock man vill ha mjolken! Jag har aldrig i hela mitt liv bestallt en skinny latte och associerat det till smala manniskor, lika lite som jag skulle tanka pa tjocka manniskor om jag bestallde en full fat latte.

Vin - Val framme pa dagis mottogs vi i uppehallsrummet och bjods pa smorgasar och dricka. Jag hade vantat mig kaffe eller the, men nej det fanns Bucks Fizz (nagon slags vin/apelsinjuice drink), vin, juice eller vatten. Jag blev jatte forvanad over att de serverade vin men tyckte att det var lite roligt pa nagot satt. Sa himla engelskt! Jag skulle aldrig i mitt liv kunna tanka mig det samma handa pa ett svenskt dagis. Eller gor det det?

Barnen styr - Under samtalet med Nils nyckelperson 'Charlotte' kom det fram att Ofstead lagt fram nya riktlinjer for hur barnen pa dagis ska behandlas. Ofsted ar ett namn pa den del av regeringen som ser till att foretag, skolor, dagis och sa vidare skoter sig som de ska. Personal fran Ofsted kommer med jamna mellanrum pa besok for att se till att deras riktlinjer foljs och alla skolor och dagis far poang efter hur bra de ligger till. Dessa poang finns att se pa Ofsteads hemsida pa internet eller offentliga publikationer sa att man har nagot att ga efter nar man tex forsoker hitta en bra skola till sitt barn.

Hur som helst fick vi igar reda pa att dagispersonalen nu for tiden inte far lov att 'tvinga' ett barn att ta del av en aktivitet om de inte vill vara med. Tex kan de fraga Nils om han vill vara med och baka, sjunga eller leka med vatten men sager han nej far de inte forsoka fa honom till det. Det hela handlar om att man ska se vad barnen har for intressen och uppmuntra dem till att utova dem installet for att tvinga dem att gora saker de egentligen inte vill. Likadant ar det med julkort och pyssel nu infor julen. Personlen far inte ge dem kort att rita pa och saga att alla ska gora julkort. For da far inte barnens kreativa tankande leva fritt utan egentligen personalen som utovar sin egna kreativitet.

Aterigen fann bade jag och Ben oss fullkomligt mallosa. Men nar det sedan krop fram att personalen sjalva tycker att det har ar helt vansinnigt sa startade en diskussion som holl pa lange. Kontentan ar att de flesta av oss foraldrar kanner att vara barn kommer att vaxa upp till valdigt egocentriska manniskor om de alltid far gora exakt vad de vill och aldrig behover boja sig for nagon annans vilja. Sa ser det ju inte ut i varlden och barnen kommer bli till valdigt besvikna vuxna nar de inser att livet inte alltid gar ut pa vad just de kanner for att gora.

Valdigt positivt med gardagskvallen var dock att vi fick reda pa att Nils nya grupp, 2-5 ar, har delats in i tva grupper istallet. Nu gar 2-3 aringarna i en grupp och 3-4 aringarn i en annan. Det har kanns valdigt bra tycker jag. Det ar stor skillnad pa vad en 2 aring och en 5 aring vill och kan gora och vilka sagor de vill lyssna pa skulle jag tro. Dessutom var guppen tidigare pa ca 30 barn och 6 vuxna, nu ar Nils grupp pa 9-12 barn (beroende pa dag) och 3 vuxna.

Nagot annat som var valdigt roligt var att vi fick med oss Nils 'journal' hem dar de skrivit en massa anteckningar om hans utveckling sedan forsta dagen i stort sett. De skriver mycket om vad han tycker om att gora och vad de gor for att uppmuntra honom att utvecklas inom just de omradena (allt i enlighet med Ofstead som ni marker ;-)). Det stod aven om hur han fungerar i gruppen och vilka han leker mycket med. Jag tyckte ocksa att det var valdigt roligt att se alla foton av gruppen som satt pa vaggarna for att anligen fa ansikten pa alla de barn han pratar om hemma.

Gardagskvallen var bade intressant och forvanande maste jag saga!

Ha en trevlig helg alla!

Toppluvor och annat...

Som utlannning har man en ratt unik position. Man har formagan att se bade sitt hemland och sitt nya land fran ett 'utanfor perspektiv'. Aven om man anammar manga seder och bruk i det nya landet blir man trots det aldrig som infodd. Man skulle kanske kunna jamfora det lite med sin svarfamilj. Man blir delvis medlem i sin pojkvans familj men man kan anda se pa dem pa ett mer opartiskt satt an man kan sin egna familj och forstar kanske inte alltid det satt som svarfamiljen lever pa.

Jag inser att jag med aren borjat acceptera det mesta som hander i England. Saker som jag forr reagerade pa, tex att ingen tar ordentlig lunch pa jobbet, kanns ju fullstandigt sjalvklart for mig nu. Men andra saker vanjer jag mig aldrig vid och blir lika forvanad varje gang.

En av de saker jag aldrig kommer forsta mig pa ar att engelsmannen inte har nagon som helst aning om hur man klar sig. Och nu menar jag inte i enlighet med det radande modet for dar klarar de sig nog fint men snarare att de klagar pa att det ar kallt pa vintern men inte har vett att kla pa sig varma jackor och mossor. Jag har for lange sedan slutat beratta for engelsmannen (forutom Ben som far sig en kanga nu och da) om vad jag tycker de gor fel och hur mycket battre vi ar pa saker i Sverige for jag vet sjalv hur irriterande det ar. Men det ar gott att ha en blogg att skriva av sig pa :-)

Varje ar, den har tiden pa aret nar det borjar bli ordentligt kallt ute forundras jag over hur daligt med ytterplagg engelsmannen har pa sig. Nar det galler de vuxna ar det ju fullstandigt upp till dem vad de har pa sig men det som faktiskt uppror lite ar att de inte ens har vett att ta pa sina barn ordentligt med klader. Jag kommenterade det har nar vi satt i bilen pa vagen till jobbet harom dagen. Det var 2 grader ute och overallt sag jag barn ga till skolan i sina skoluniformer men UTAN jackor. Jag kommenterade surt att jag inte fattar hur foraldrarna kan slappa ivag sina barn utan ytterklader och Ben svarade att han ar overtygad om att barnen hade jackor pa sig nar de lamnade hemmen men att de sedan stoppat dem i ryggsackarna. Det gjorde han sjalv hela tiden sa han. Jag blev jatte forvanad och kunde inte alls forsta varfor. Ben svarade att det ansags lite tontigt att ha stora jackor pa sig och de coola barnen skulle aldrig visa sig i en jacka, an mindre en mossa. Jag har aldrig hort talas om nagot liknande i Sverige och tur ar val det!!

Annu varre ar det egentligen att man ser barn i barnvagnar (till och med helt nyfodda) utan varesig jacka eller mossa nar det ar sa har kallt. Visserligen kanns det som om det rader viss toppluvshysteri i Sverige och man kanner sig som en vardelos mamma om man inte klatt pa sin 2-aring en mossa forsta veckan i September ;-). Mina vanner har kommenterar ofta att de tycker att jag klar pa Nils for mycket klader men jag haller inte med. Ar det 2 grader ute svider det till och med i mina oron och da ska Nils definitivt ha en mossa pa huvudet! Att det sedan inte finns nagra toppluvor i det har landet (jag tror inte ens det finns ett engelskt ord for det) att fa tag pa ar en annan sak. Jag far helt enkelt kopa med mig tunnare mossor fran Sverige (eller bestalla fran familjen som kommer i helgen) for de enda som finns att kopa har ar stora ordentliga vintermossor med ull och hela grejen och det kanns som lite overkill den har tiden pa aret.

Tvadelat stall med jacka och termobyxor finns inte heller att kopa har till barn under ca 3 ar och de som finns ar snordyra markesplagg fran skidaffarerna. Det kan jag visserligen forsta mer eftersom det sallan blir sa kallt att det verkligen behovs. Eller rattare sagt, nar det blir kallt sa gar inte engelsmannen ut over huvudtaget och skulle det mot formodan bli nagon sno i de sodra delarna av England (ni vet, snokaos med ca 2 cm sno) sa stanger alla skolor och man har ingen anledning att ga ut om man inte verkligen maste.

Mitt svar ar: Kop en skon mossa och jacka och ga ut och njut av den harliga vintern!

Nils har haft manga mossor i sitt 2-ariga liv!

Den allra forsta mossan:

Svensk POP mossa i parken:

Se har, Nils i mossa medans hans Engelska kompis ar utan. (visserligen ar vi inomhus men anda - trying to prove my point here!)

Med Svenska kompisen Calle - bada har mossa!

Mossa inomhus igen...

Varhatt

Midsommar i Sverige - bada barnen i hatt!


Man skulle nastan kunna saga att jag ar lite mosstokig!

PS. Lille Melvisen ar hemma fran sjukhuset och mar valdigt mycket battre. Nu vantas provsvar som kanske kan forklara vad som var fel med honom. Det kan till och med ha varit nagon slags urinvagsinfektion som tydligen kan gora sma barn valdigt sjuka. Vi far se. Sa skont att han mar battre dock! Ds.

Hösthelg

Hela sommaren regnade bort men vi har verkligen haft en helt underbar host hittills. Det ar kallt pa morgnarna och kvallarna men mitt pa dagen ar det runt 15-18 grader. Loven pa traden finns fortfarande kvar och de ar i alla mojliga roda och grona nyanser. Jag tror bara att vi har haft regn nagon enstaka gang pa hela den har manaden och idag var det sa gott vader att det gick alldeles utmarkt att sitta i bara t-shirt och dricka kaffe utomhus.

Den har helgen har over huvudtaget varit valdigt höstmysig. Eller rattare sagt, Ben har jobbat hart med huset (nu ar det gastrummet som galler) men jag och Nils har haft det mysigt. I gar var vi forst pa Softplay med en Svensk kompis, Johan och hans familj och pa eftermiddagen och kvallen var vi hos Ruth, Gavin och Mackenzie. Ben motte upp med oss pa kvallen da vi sag VM finalen i Rugby. Till och med jag tyckte att det var skoj att se (aven om jag inte ar sa saker pa alla reglerna annu) och speciellt spannande var det ju for att England spelade. Dock forlorade de mot Sydafrika, som var val varda sin vinst!


Idag var vadret helt otroligt sa jag och Nils gick till parken och lekte i nagra timmar. Delphine och Peggy foljde ocksa med och vi at picknick i grongraset och forundrades over hur varmt och gott det var.





Eftermiddagen spenderades med att prova att laga nagra nya, valdigt internationella, matratter. Forst lagade vi Tjeckisk kalsoppa med chorizo som vi ska ata till middag i morgon kvall. Jag fick receptet av Jana och det ar valdigt mycket godare an det later!!

Sedan provade jag att baka en pumpapaj eftersom det snart ar Halloween. Det luktade gudomligt och valdigt juligt nar den bakades i ugnen men tyvarr blev jag inte nojd med resultatet. Ben gillade den och Nils slukade sin bit i ett naffs men jag kunde inte riktigt med konsistensen av pajen. Det var liksom mer som en 'moussepaj' pa nagot satt och aven om alla de juliga kryddorna sa som kanel, ingefara och nutmeg smakade valdigt gott sa ar det nog inget jag kommer att baka igen. Hur som helst sa var det dock roligt att ha provat pa pumpapaj!

I kvall ar vi lite oroliga har hemma. Min lille brorson Melvin ligger pa sjukhus eftersom han plotsligen blev dalig i gar och fick jattehog feber. Pa lasarettet har de konstaterat att han har nagon form av bakterie i blodet men de vet fortfarande inte sa mycket. Stackars Daniel och Malin maste vara jatte oroliga och jag upplever an en gang hur jobbigt det ar att bo sa har langt borta. Hoppas att han blir battre snart!!

Boktips

Jag alskar att lasa bocker och kommer emellanat in i ett lasarstimm da jag laser nagon bok i veckan atminstonne. I sommras paborjade jag flera bocker som jag inte alls kunde komma in i och som jag inte ens avslutade men nu i host har jag last flera valdigt bra bocker.
For ett tag sedan laste jag 'Man som hatar kvinnor' av Stieg Larsson. Jag var radd att jag hade lite for hoga forvantningar pa den har boken eftersom sa manga av mina vanner hade sagt att det var bland det basta de hade last. Men boken var faktiskt jatte bra, aven om jag nog anda maste saga att jag last andra bocker som berort mer!

Efter Stieg Larssons bok laste jag 'Astrid and Veronika' av Linda Olsson, eller 'Nu vill jag sjunga dig milda sanger' som den heter pa Svenska. Ater igen var jag lite orolig att jag hade for hoga forvantningar eftersom nastan varenda manniska (kvinna) jag kanner har last boken och har pratat om hur underbar den ar. Det tog mig ett tag att komma in i sattet boken var skriven pa, men jag kan bara halla med - boken ar underbar!

Men den allra storsta overaskningen ar boken jag precis avslutat nu - 'Digging to America' av Anne Tyler. Den har boken kopte jag for ett bra tag sedan men sedan dess har den statt i hyllan (eller rattare sagt, legat i bokhogen, for nagon hylla finns inte uppe just nu ;-)) och jag har inte riktigt haft lust att lasa den.

Laser man pa baksidan star det att boken handlar om tva familjer som mots pa flygplatsen da de bada valkomnar sina nya Koreanska adoptivdottrar valkomna. Familjerna haller kontakten och varje ar traffas de och har en stora fest pa arsdagen av flickornas ankomst. Jag tyckte det lat intressant och trodde att boken skulle handla om hur det ar att ha adoptivbarn. Men jag hade fel! Boken handlar om hur det ar att vara invandrare i vart moderna samhalle. De tva familjerna som knyts samman i boken ar sa olika tva familjer kan vara. Den ena en riktigt helylle Amerikansk familj och den andra en 'andra generations invandrare' fran Iran.

Berattelsen stracker sig over nagra ar och man far den berattad av den Amerikanska mamman, den Iranska farmodern, den ena Koreanska flickan och den Amerikanska morfadern. Just det gor att man sa tydligt kan se allas sidor och aven om man som lasare kan forsta dem alla sa kan man latt se hur konflikterna dem emellan uppstar.

Stora delar av historien handlar om hur det ar att inte riktigt kanna sig hemma i sitt nya land, aven om man som tex farmodern har bott dar i manga, manga ar. Hur man samtidigt som man krampaktigt forsoker halla kvar alla sina gamla seder och traditioner med aren kanner att man forlorar lite av sin gamla identitet och accepterar det nya landet som sitt - men anda inte.

Jag vet att det ar valdigt individuellt vilka bocker man tycker om, men jag maste anda rekommendera den har boken och da speciellt till er som bor, eller nagon gang har bott utomlands. Jag kande igen mig sa otroligt val i vissa av situationerna som uppstod och for er som bor i Amerika kan jag tanka mig att aha upplevelsen vore annu storre!

List Mania

Jag alskar listor, av alla slag. Varje dag innan jag lamnar jobbet gor jag en lista for morgondagen. Oftast foljer manga av sakerna pa dagens lista med till morgondagens lista... :-D

Har kommer en helt annan lista som jag helt frackt snodde fran Annikas blog. Om jag slutade att spendera tid pa sadana har listor kanske jag skulle haft en storre chans att hinna med allt pa min jobblista?!

1. När gick du upp idag?
Klockan ringde 6.45 och da gick Ben upp. Jag gick upp kl 7.01.

2. Diamanter eller pärlor?
Diamanter - inget snack om saken!

3. Senaste filmen du såg på bio
Jag kommer absolut inte ihag. Har inte varit pa bio sedan innan sommaren nagon gang tror jag, vilket ar synd for jag alskar att ga pa bio! Senast sedda filmen hemma var dock Dream Girls. Vi gjorde nagot vi valdigt sallan gor, det vill saga, stangde av i mitten av filmen. Kunde inte alls komma in i den av nagon anledning...

4. Favorit-TV- program?
Just nu: Spooks. Ny serie borjade i gar. Kanonbra engelsk serie.


5. Vad åt du till frukost?
Havregrynsgrot med Maple sirap.


6. Vad är ditt andranamn?
Therese

7. Din favoritmat?
Det andrar sig hela tiden men nagot jag laste pa Petras hemsida om kaldolmar fick mig att langta efter riktig husmanskost. Da speciellt Kroppkakor!

8. Vilken mat gillar du inte?
lamm, get, getost eller nagot som over huvudtaget har att gora med brakande djur!

9. Favoritchips?
Ostbagar. Chips klarar jag mig utan...

10. Vilken är din favorit-CD för tillfället?
James Blunt's nya, men jag gissar att det kommer andras till Kents nya nar jag kopt den...

11. Vilken bil kör du?
Renault men vi onskar oss en Volvo Cross Country i julklapp ;-)

12. Favoritmacka?
Ploughmans cheese and pickle i England eller en med agg och kalles i sverige.


13. Vilka mänskliga karaktärsdrag, kan du bara inte med?
Tjuriga, elaka manniskor

14. Vilka är dina favoritkläder?
Hemma: Pyjamas - ja sa arlig ar jag att jag kan erkanna det! ;-)
Jobbet: Kjol, hoga boots och nagon fin top
Utekvall: Jeans, hogklackat och nagot fin top, dock inte samma top jag har haft pa jobbet hela dagen...(se ovan)

15. Om du fick åka vart du ville på semester?
jag har valdigt svart att svara pa den har fragan. De senaste 8.5 aren har alla vara pengar gatt at till att resa mellan England och Sverige och aren innan dess gick alla pengar at till att kopa cider pa studenthaket, sa vi har inte varit pa nagra extravaganta resor alls. Om jag fick valja en resa skulle den ga till en storstad med massor av shopping, sightseeing och fina resturanger en veckan och sedan fortsatta pa nagon exotisk o med en vecka av boklasande, solande och allmant slappande en vecka till. Men jag kan inte valja nagot stalle pa jorden som jag allra helst vill aka till, det finns alldeles for mycket jag skulle vilja se!

16. Favoritklädmärke?
White stuff


17. Var vill du dra dig tillbaka?
Sommarhuset pa vastkusten

18. Favorittid på dagen?
Kvallen

19. Var är du född?
Goteborg

20. Vilken är din favoritsport att se på?
I england: Rugby
I Sverige: Ishocky

21. Coca Cola eller Pepsi?
coca cola

22. Fotboll eller ishockey?
Rent generellt: Ishocky men en fotbollsmatch mellan Sverige och England slar allt!

23. Är du en morgonmänniska eller nattuggla?
Om jag fortfarande ar vaken vid 23 snaret kan jag vara vaken hela natten. Men oftast har jag somnat for lange sedan da, nu for tiden. Jag ar absolut ingen morgonmanniska!

24. Pedikyr eller manikyr?
Manikyr. Liksom Annika har jag fotfobi och skulle inte njuta en sekund av att nagon pillade pa mina fotter.

25. Vad ville du bli när du var liten?
Skadespelerska

26. Bästa barndomsminnet?
Alla sommrar i sommarhuset

27. Varit i Afrika ?
Nej, men jag skulle garna vilja aka dit

28. Nånsin rullat in någon i toapapper?
Eh.. nej?!

29. Varit med om en bilolycka?
Nej

30. Favoritdag i veckan?
Lordag morgon

31. Favoritrestaurant?
Clifton Sausage Restaurant

32. Favoritblommor?
Tulpaner

33. Favorit-snabbmatsrestaurant
Wagamamas

34. Äger du en cykel?
Ja det star en gammal rostig en hemma hos pappa (om han inte har kort den till tippen redan?)

35. Vem fick du senaste mailet från?
Min pappa

36. I vilken affär skulle du välja att utöka ditt kreditkort?
Habitat

37. Läggdags?
Runt 22.30 oftast


38. Senaste personen du delade en middag med?
Ben

39. Vad lyssnar du till just nu?
Jana som frenetiskt faxar i bakgrunden och BBC Radio 2.

40. Favoritfärg?
Rott

41. Hur många tatueringar har du?
Inga

Kopiera garna och gor sjalva!! Men beratta sa att jag kan komma och titta!! :-)

Nu tillbaks till dagens jobblista...

Nils rum

Nu ar Nils rum klart och vi ar faktiskt ratt sa nojda. Rummet ar pyttelitet, bara 7 kvadratmeter, sa jag trodde aldrig vi skulle kunna fa in alla hans mobler, men det gick. Eller rattare sagt, byran star kvar i vart sovrum och den kommer nog fa bo i gastrummet nar det ar klart.

Sa har blev det i alla fall:

Vi ska snart kopa en ny sang till Nils, men an sa lange funkar det med spjalsangen


Det ar otroligt skont och roligt att det hander lite har hemma och att vi kan 'bocka av' rummen, ett efter ett. Forra veckan malade vi aven om i koket - for femte gangen. Nu tror jag att vi ar nojda i alla fall. Sjalva matrumssidan ska ocksa malas i samma 'Barley White'. Jag gissar att Ben inte kommer lata mig slappa pa kvallarna utan kommer sticka en pensel i handen pa mig sa fort jag kommer hem ifran jobbet...

2-aringar

Ibland undrar jag om inte alla borde ha en liten tvaaring hemma?! Sa mycket som vi skrattar dar hemma varje dag just nu har vi inte skrattar pa manga ar :-). Visst kan tvaaringar vara jobbiga ocksa och var kille har humorssvangningar som far en tonaring att verka harmonisk. Men samtidigt hander det hur mycket som helst just nu. Det kommer nya ord och funderingar varje dag.

Just nu haller han pa att ga igenom nagon slags 'tycka synd om Nils' period och varje dag later han lite ynklig och sager 'poor Nils'. Varje kvall drar han upp pyjamasbyxbenet och visar oss en liten sarskorpa som har funnits dar i flera veckor nu och sager: 'Ont Mamma, poor Nils'. Sotgris!

Han verkar ocksa ha en latsaskompis som han pratar mycket om. Det hela borjade nar vart golv levererades for nagra veckor sedan. Levaransen kom i en jattestor lastbil och Nils var fullstandigt exalterad over detta. Nar sa lastbilskillen kom med forsta paketen flinade Nils upp sig och sa: Hallo Honkey! Det lat precis som om han kande killen men inte hade traffat honom pa lange. Vi blev lika forvirrade allihop.

Sedan dess pratar han om Honkey varje dag och sa fort han ser en lastbil sager han: 'Oooo Honkey's latbil'. Urskumt!!

Jag alskar det har fotot eftersom Nils ser precis sa busig ut som han ar har! Synd att Ben haller pa att somna bara... ;-)

Host i Bristol

Nu ar det Host i Bristol. Det ser man pa grund av nagra sakra hosttecken:

Vackert - Det ar sa otroligt vackert ute just nu att det faktiskt gor lite ont i brostet. Nar jag gick hem fran jobbet haromdagen holl solen pa att ga ned och gav ett underligt sken som gjorde att alla buskar och trad i parken sag ut att brinna. Det sag magiskt ut. Dessutom luktade det sa dar hostligt av blota lov och jag insag att jag alskar hosten!

Klader - Inte en manniska vet hur de ska kla sig den har tiden pa aret. Det ar kallt nar man lamnar huset pa morgonen sa man maste ha jacka pa sig. Hela dagen ar det sedan runt 15-20 grader och ar det soligt ar det alldeles for varmt for jacka. Ett sakert hosttecken ar att man pa vagen hem fran jobbet ser folk kladda i allt ifran kortarmade trojor, hostjackor till varsta skidjackorna med halsduk och hela kittet. Mycket underligt! Sedan vet visserligen inte Engelsman hur man klar sig, rent generellt, men det ar egentligen en helt annan historia!

No more Bristol Beach - Japp, det stammer. Den stackars stranden de anlade i Bristol i sommras hann knappast oppna upp innan sommaren var over (borjade den nagonsin forresten?) och de slog igen portarna igen. Jag hade ju lovat fotobevis men faktum ar att stranden var oppen de tva veckor vi var i Sverige och sedan var vadret sa uselt att det inte fanns nagot att ta foto pa egentligen. Jag ville ju visa er alla tokiga engelsman som satt dar i sina kostymer efter jobbet... Nar jag fick forbi harom dagen lag endast nagra brador kvar pa marken och man kunde over huvudtaget inte se att dar nagonsin funnits en strand.

Nedan foljer nagra foton som jag tog nar jag gick hem ifran jobbet haromdagen. Tyvarr ar kameran jag lanat fran jobbet urkass, och bara med 2.1 megapixel sa bilderna ar inte hojdarbra precis. Efter att ha pratat med massor av vanner later det dock som om Canon EOS400D ar vard att vanta pa sa jag sparar for glatta livet.. :-)

The Office

Jag gillar verkligen mitt jobb men efter ett tre timmar langt mote med en man som far David Brent fran 'The Office' att framsta som en sansad person haller jag pa att slita mitt har i ren frustration. En mer gubbsjuk, nedvarderande och irriterande man far man leta efter - och nu pratar jag inte om David Brent! Efter att ha snackat om hur bra hans foretag och framfor allt HAN ar i en timme vande jag pa steken och framforde nagra valsittande klagomal mot hela deras satt att hantera oss som kunder. Hans repsons var att titta ner, som om han skamdes, sedan titta upp pa mig och se 'latsas skamsen' ut, rikta sin hand, som om den vore en pistol, mot sitt huvud och latsas skjuta sig sjalv. Sa pinsamt!

Jag kommer ihag att jag satt i liknande moten nar jag precis hade borjat har ar och var stum av forundran over diskussionerna som holls. Alla dessa 'shipping' och exporttermer som jag aldrig trodde att jag skulle kunna forsta. Efter sex ar inser jag nu att termerna ar just det - termer - och egentligen pratas rent skitsnack pa motena. Jag har forstatt att termerna egentligen bara anvands for att det far pernsonerna som anvander dem att lata viktiga. Men som sagt... Stor i Orden - Liten pa jorden.

Den forsta gangen jag insag att jag faktiskt forstod allt som sades pa motena och insag hur oviktigt det mesta som sades var fick jag samma kansla som man som barn far nar man plotsligen inser att ens foraldrar inte ar nagra allsvetande orakel och faktiskt kan ha fel ibland. Ja alla utom mina foraldrar forstas... ;-)

Ny Familjemedlem

Precis som jag skrev i gar sa blev det alltsa annu en liten kille som foddes i gar. Bens bror Joe och hans flickvan Emily fick en liten son till och Joshua fick en lillebror. Nagon namn finns annu inte utan han kallas for 'Little Brother' men han verkar ma finfint och ater som en hast tydligen.
Vi hoppas fa traffa den har lille sotnoten i helgen! (suddigt mobilfoto, men det gar ju det med...)

Det var absolut ingen av oss som blev forvanade over att det var en kille for de senaste 4 generationerna (och kanske till och med langre tillbaks an sa, fast vi vet inte sakert) har Saunders mannen lyckats producera enbart pojkar, men undantag av Bens farbror som fick en kille och en tjej och den flickan skapade stor forvaning nar hon foddes. Ingen tror langre att det ska bli nagra tjejer i den har familjen over huvudtaget :-).

Nils Dagis

Som jag skrev tidigare sa hade jag oroat mig mycket for att behova lamna Nils pa dagis redan vid 12 manader for som Svensk sa kanns det valdigt tidigt nu for tiden. Jag fick flera ganger kommentarer fran Svenska kompisar att de ALDRIG skulle kunna ha lamnat sitt barn pa dagis sa tidigt. En kommentar som jag ofta grunnade pa och undrade om det gjorde mig till en samre mamma som kunde tanka mig att ga tillbaka redan da. Hur som helst var det faktiskt sa att nar Nils val var 12 manander var jag fullt redo att ga tillbaka 3 dagar till jobbet. Jag onskar att Ben hade haft chansen att fa stanna hemma i atminstonne nagra manader darefter men den mojligheten finns alltsa inte har.

Att leta dagis ar helt upp till foraldrarna sjalva har. Man kan fa en lista pa godkanda dagis och dagmammor fran kommunen men man staller sig inte i nagon ko med dem, utan direkt med daghemmet. Jag var runt och tittade pa nagra dagis i vart omrade men kom hem i tarar varenda gang. Tranga och slitna lokaler och larare som knappt sag aldre ut an 16 ar. Till slut hittade vi en dagmamma som verkade valdigt gullig och jag sa att jag skulle ringa tillbaka for att boka var plats med henne dagen efter. Nar jag ringde tillbaka ojade hon sig och efter ett tag krop det fram att hon av 'misstag' redan gett bort var plats den morgonen. Jag blev riktigt riktigt irriterad pa henne och kande med ens att jag var glad att Nils inte skulle borja dar.
Sa tipsade ett par kompisar om ett dagis som ligger i narheten av Bens kontor och vi akte dit och tittade. Redan innan vi kommit ut darifran hade vi bestamt oss. Vi var kara i hela stallet och all personal. Det kandes helt ratt! Dagiset hade bara funnits i ett halvar och var i helt nya lokaler. Alla leksaker, sangar och allt annat var rent och frasht. Sa vi stallde Nils i ko och han borjade dagen efter sin 1-ars dag. Vi har aldrig angrat att vi lat honom borja pa dagiset for Nils trivs som fisken i vattnet och de verkar trivas med honom dar.

Nagot som oroat mig lite var maten de skulle fa serverad pa dagis i det har landet for rent allmant ar bade skol-och dagismat rena skrapmaten. Det ar pommes frites, pizza och hamburgare och alltid en sot dessert till efterrat. Men maten pa Nils dagis ar faktiskt valdigt fin. De har en kock pa dagiset som lagar allt sa aven om de far efterratt de flesta dagarna sa ar det i alla fall hembakta grejer. Sen ar val inte det sa mycket battre for hans tander men vi kanner att vi inte kan vagra honom efterratt pa dagis da alla de andra barnen far eftersom jag ar radd att det skulle fa motsatt verkan. Det vill saga kanske skulle sotsaker da bli en forbjuden sak som han blev annu mer intresserad av.

Det som ar negativt med barnomsorgen i det har landet ar att den ar sa otroligt dyr! Om man har sitt barn pa dagis full tid sa kostar det ca £650 i manaden (ca 8500 kr). Det har kan man jamfora med att det till och med ar billigare att satta sitt barn pa de finaste privatskolorna i Bristol! Nils farmor tar hand om honom en dag i veckan och sedan gar han pa dagis 3 dagar och for det betalar vi den natta summan £420 i manaden. Helt otroligt! Har man da tva barn i dagisalder sa betalar man dubbelt vilket gor att man antingen far vanta tills forsta barnet borjar skolan (vid 4 ars alder) eller sa stannar man helt enkelt hemma. Om man inte tjanar valdigt bra eller tycker att det ar roligt att jobba for att enbart ha rad med dagiset vill saga. Jag tror att de har skyhoga dagiskostnaderna ar en av anledningarna till att barnen borjar i skolan sa tidigt har. Ingen har rad att ha flera barn pa dagis och eftersom skolan ar gratis sa satter man dem helt enkelt dar tidigare.

Nagot positivt ar dock att grupperna ar mindre an de i sverige. 3 barn per froken upp till en viss alder da det andras till 4 barn per froken. Tills Nils fyllde 2 och borjade den 'stora' gruppen fick vi varje dag en handskriven 'lapp' dar de skrivit ner exakt nar han sovit, vad han lekt med, vad han atit och hur mycket och hur manga blojor de bytt (och vad som fanns i dem). Jatte bra!! Nu gar de istallet igenom det med Ben nar han hamntar Nils vid dagens slut. Fortfarande far Ben en bra overblick av dagen men det gor tyvarr att jag inte har en aning for nar grabbarna val kommit hem fran jobb och dagis sa har Ben glomt halften av det de berattade for honom ;-)

Pa morgonen innan den allra forsta dagisdagen



Vi har fullt fortroende for personalen pa Nils dagis och nagra ganger har till och med hans favoritfroken suttit barnvakt for Nils har hemma.

I dag ar det dock var lediga dag och vi har stora planer. Forsta ska vi aka och halsa pa Sara pa jobbet och ata lunch med henne, Delphine och Peggy och sedan ska vi aka och leta efter vinterskor till Nils och jacka till mig. Men allra forst hoppas jag att vi snart far ett telefonsamtal fran Bens bror for hans flickvan Emily har precis akt in for att gora ett kejsarsnitt. Vi gissar starkt pa annu en Saunders pojke ... jag aterkommer :-)

Att vara foraldrarledig i England

Eftersom jag ar en ratt sa rastlos person som har svart att sitta hemma pa soffan och dega dagar i enda var jag orolig innan foraldrarledigheten att jag skulle bli lite deppad av att ga hemma. Jag forstod inte riktigt vad jag skulle gora med all tid. Ja ni som varit hemma med ett spadbarn ler sakert nu och vet precis vad som kommer harnast. Sjalvklart var det inga problem att fa tiden att ga, snarare satt man dar pa kvallarna och undrade nar man egentligen skulle hinna dusha, tvatta, laga mat och allt annat sadant som man trodde dagarna skulle ga at till. Efter att Nils fotts borjade jag istallet undra hur jag nagonsin skulle ha tid att borja jobba och an mindre hur jag skulle fixa att lamna Nils pa dagis.

I England ser foraldrarledigheten helt olik ut den som finns i Sverige och ska man jamfora de tva vinner den Svenska hands dowm! Den Svenska modellen verkar helt klart lite klurig att forsta och hur manga ganger jag an fatt den forklarad for mig sa forstar jag den inte riktigt. Hur som helst ar det val sa att man har ett visst antal dagar och ett visst antal pengar ut i manaden beroende pa hur manga dagar man tar ut i veckan som foraldrarledighet (ratta mig om jag har fel!).

Modellen har ar valdigt enkel. Man far ta 12 manaders foraldrarledighet och har du jobbat pa samma stalle i 6 manader vid den Beraknade Fodelsedagen maste din arbetsgivare halla ditt jobb for dig tills du kommer tillbaka. De forsta 6 veckorna far du 90% av din lon, vecka 7-26 far du £106 i vekcan(ca 1430 kr) och vecka 27-52 far du inte en enda penny. Jag och Ben hade som tur var sparat ihop pengar i nagot ar innan sa att vi skulle ha nagra extra tusenlappar att leva pa i manaden utover Bens lon och Nils barnbidrag.

Pappan far ta 2 usla veckor ledigt i borjan. Forsta veckan far han 90% av lonen och andra veckan £106 om inte foretaget ar snallt nog att betala ut fullt.

Sa som ni marker ar foraldrarledigheten inte alls lika generos har som den ar i Sverige och manga gar tillbaka till jobbet redan vid 6 manader. Men saker och ting har borjat handa och i April i ar andrades den betalda ledigheten till 38 veckor (alltsa de £106 i veckan) och fran och med April 2010 kommer man fa betalt for ett helt ar. Inga 80% av lonen direkt, men battre an inget helt klart! Dessutom har man numera ratt att lagga over halva ledigheten pa pappan men eftersom det fortfarande ar sa att mannen tjanar betydligt mer an kvinnan ar det valdigt fa som har rad att gora sa utan att svalta.

Eftersom jag alltid jamfort med foraldrarledigheten i Sverige forrut har jag ofta klagat over den Engelska och tyckt att den ar ratt sa snal. Men efter att ha last pa manga andra bloggar om tex systemet i USA och aven i andra lander i Europa sa far man nog saga att vi har det ratt sa bra har i England anda.

Under vart lediga ar gjorde jag och Nils nog ungefar samma saker som de flesta nya mammor i Sverige gor med sina barn. Vi gick pa mamma-barntraffar, gick pa babysim och babymassage. Hela tiden holl jag kontakten med de kompisar som fatt barn hemma i Sverige ungefar samtidigt som mig och aven med ett gang kompisar pa Familjeliv och det kandes hela tiden som om var vardag var valdigt lik den i Sverige.

En favoritsysselsattning for Nils det dar forsta aret

Nar Nils var 5 manander borjade vi pa babysim. Har med Thea!

Den tredje delen i den har otroligt intressanta foljetangen ;-) om hur det ar att fa barn i utlandet kommer i morgon for inlaggen blir sa langa annars. Sa imorgon ska jag skriva lite om hur den otroligt dyra barnomsorgen fungerar i England. Nu ar det dags att jobba lite sa att vi har rad att betala dagisrakningen...

Att foda barn i England

Den har veckan har jag alltsa varit magsjuk och fick, av inte mindre an 3 personer, fragan om jag kanske var gravid. Um.. nej, bara magsjuk svarade jag men det har leder mig in pa ett amne som diskuterats mycket pa flera bloggar det senaste, det vill saga hur det ar att vara gravid och foda barn nar man bor i utlandet.

Nar jag flyttade till Storbritannien for drygt 8 ar sedan var det for att plugga sista terminen pa universitetet i Cardiff och efter 4 manader skulle jag vara hemma i Sverige igen. Men sa blev det inte. Jag traffade Ben and the rest is history som man sager har :-) (tank om det anda vore sa enkelt... men det ar en helt annan historia ;-))

Hur som helst sa bestamde vi oss for att 'prova' England i tva ar och sedan flytta hem till Sverige. Men de dar tva aren flyttades fram, och fram och fram tills vi plostligen insag att vi garna ville ha barn och inte riktigt ville flytta hem till Sverige forst, skaffa jobb dar och etablera ett liv innan vi borjade 'barnresan'. Utan att ga in pa allt for manga detaljer blev jag gravid och i och med det var beslutet liksom taget for oss. Vi skulle stanna i England (for nu!) och fa varat barn har.

Det har rorde upp massor av tankar nar jag hormonstinn gick igenom de forsta manaderna av illamaende och trotthet. Ville jag verkligen det har? Fa barn i utlandet utan familjen och vannerna nara? Hur skulle det har egentligen funka? Dessutom fick jag ofta fragan hemifran om jag verkligen inte skulle komma hem till Sverige och foda barn. Alla hade hort varldens skrackhistorier om hur dalig den Engelska sjukvarden ar.

Men det stammer faktiskt inte alls och det gick alldeles utmarkt att fa barn har ocksa. Precis samtidigt som jag var gravid med Nils var en av mina narmsta vanner i Sverige gravid med sin forsta son och vi jamforde det mesta nar det gallde vara graviditeter. Faktum ar att modravarden var valdigt lik den i Sverige. Ofta infoll vara besok pa exakt samma tidpunk och ultraljud och undersokningar var precis lika nogranna som de i Sverige. Att jag sedan fick varldens underligaste barnmorska ar en helt annan historia. Hon kunde for sitt liv INTE forsta att mitt namn var Camilla utan envisades med att kalla mig Camelia (en inte helt ovanlig foretelse har!). Nar jag var 8 dagar over tiden kom hon pa hembesok och gjorde ett sa kallat 'stretch and sweep' (vet ni inte vad det ar har ni inte missat nagot) och dom om min forvaning nar jag springer pa henne nagra timmar senare i affaren och manniskan inte kanner igen mig! Snacka om ett one night stand ;-). Att Nils hette Nils larde hon sig inte heller, for nar vi tittade i hans journal nar han var nagra veckor gammal hade hon kallat honom 'Baby Reese' i varenda mening. Otroligt!

Men men, det ar en parantes (om en lang) och har med hennes personlighet att gora och inget med den Engelska sjukvarden som sadan.

Nar jag var i vecka 30 borjade var foraldrarutbildning som varade 2 timmar varje onsdag morgon i 5 veckor. En helt ok utbildning som efter vad jag forstar var valdigt lik den mina kompisar i Sverige hade gatt. Vi slapp dock titta pa nagon otack forlossningsfilm. Sista veckan fick vi aka pa besok till forlossningen och vilken lattnad det var! Sjukhuset som ser sa gratt och trakigt ut fran utsidan var jatte fint pa insidan och personalen vi traffade var urgullig.

Sa kom da aaaaaaantligen dagen for forlossningen. Det hela borjade pa BF+12 med varkar och allt som hor till och sent pa kvallen BF+13 foddes var lille kille. Forlossninge var inte komplikationsfri eftersom varkarna avtog efter 27 timmar och de fick satta in varkforstarkande. Har jag en enda onskan infor nasta forlossning (om det blir nagon vill saga) ar det att jag ska slippa det hemska droppet! I samband med det gick Nils hjartljud ner drastiskt vid varje vark och de blev oroliga for honom. Det har gjorde att regelbundna prover togs ifran Nils huvud och de tog verkligen det har pa allvar. Ben blev kladd i 'operationsklader' och hela tiden fanns 'hotet' om att det skulle bli akut kejsarsnitt. Jag hade innan forlossningen sagt att min varsta mardrom var att behova genomlida varkarbetet for att i sista minuten fa gora kejsarsnitt i alla fall. Men val dar kandes det som om vad som helst vore ok, bara barnet kom ut snart.

I slutandan blev det inte kejsarsnitt utan tang sa var lille pojk kom ut med sar i huvudet fran alla prover och ett stort hack pa kinden fran tangen. Men han var helt seriost den sotaste bebis jag nagonsin sett. I efterhand blev jag helt chockad nar jag sag fotona. Sa hade han inte alls sett ut tyckte jag...

Slitna men lyckliga

Flera ganger efter fodseln fick jag kommenteren fran Svenska vanner och bekanta att de inte kunde forsta att de forlost honom med tang, eftersom det ar en valdigt omodern metod som tydligen inte anvants i Sverige pa valdigt lange. Well.. jag tyckte att det valdigt skont att slippa kejsarsnitt och eftersom han satt fast var det det enda andra alternativet. Dessutom berattade en van for ett tag sedan att hennes kompis son forlosts med tang i Sverige i ar sa det kanske inte stammer helt att det aldrig anvands?!

Tyvarr insag lakarna snart att Nils hade en infektion, formodligen ett resultat av alla de tester han gick igenom efter att vattnet gatt men han fortfarande var i magen. Det har innebar att vi fick stanna pa BB i 4 dagar for att kunna ge Nils antibiotika. Dessvarre fanns inte plats for Ben pa sjukhuset sa han fick aka hem pa natterna. Vi hade visserligen kunnat betala runt 1000 kr per natt for ett privatrum men det kandes inte aktuellt da.

Nar vi kommit hem i fran sjukhuset fanns ingen som helst anledning att ge sig ut igen om vi inte ville for barnmorketeamet kom pa hembesok en gang om dagen i upp til 2 veckor efter forlossnigen. Valdigt skont att slippa halla tider pa BVC sa dar i borjan tyckte jag. Efter att vi blivit 'utskrivna' fran modravarden tog var 'Health Visitor' Angela over. En mycket mycket gullig kvinna som kom hem nagra ganger i borjan och sedan vid 9 manader, 12 manader och nasta gang vid 3 ar tror jag for att gora olika kontroller. Sedan fanns ocksa babyklinken dit vi gick med Nils det forsta aret for att regelbundet kolla vikt och langd och aven en babygrupp varje onsdag dar man kunde traffa andra mammor och bebisar och utbyta erfarenheter.

Nar det galler sjukvarden kring min graviditet och Nils fodelse har jag inga som helst klagomal. All den personal jag traffat pa sjukhus, barnavardcentralen (med undantag av scary Mary som jag berattar om ovan) och barngrupper har varit helt fantastisk. Flera av personerna jag traffade pa sjukhuset, bade under forlossningen och aven pa BB efterrat, kommer jag aldrig att glomma. Dessutom ar sjukvarden helt fri i England sa jag har inte betalt ett enda pund for varesig modravarden, sjukhusvistelsen eller liknande. Tills barnet fyllt 12 manader ar all medicin gratis for bade mamman och barnet och det samma galler tandlakarbesok.

Nagot negativt dock, och som kom som ett brev pa posten nagra dagar efter forlossningen och i och med att mamma akte hem till Sverige igen var den mest otroliga hemlangtan jag nagonsin erfarit. Jag grat i telefonen med alla i Sverige mest varenda dag i nagra veckor efterat och har aldrig kannt mig sa ensam. I efterhand har jag dock forstatt att det handlade om helt vanlig klassisk Baby Blues och hade sakert hant aven om jag bott i Sverige men da tagit en annan form.

Imorgon: Foraldrarledighet och barnomsorg i England. Ett inte riktigt lika positivt kapitel ;-)

Otur

Jag borjar undra om den har sista helgen i September ar lite otursforfojld? Mamma har kommit over precis den helgen flera ar i rad nu och det har aldrig varit nagra problem, forran forra aret. Da hade vi en kanonhelg anda fram tills sista kvallen da alla fyra (Nils, Ben, Mamma och jag) blev magsjuka och spenderade hela natten med att krakas. Stackars mamma var tvungen att aka till Heathrow och ta flyget hem fast hon forfarande madde daligt.

Den har helgen var jatte mysig men i mandags eftermiddag fick jag ett telefonsamtal fran mamma. De satt fast i trafik ca 1 timme ivag fran Stansted flygplats pa grund av en trafikolycka. Fast de hade lamnat Bristol med valdigt god marginal, dvs ca 6,5 timme innan flyget skulle ga (det tar 3 timmar att kora dit) sa kom de inte fram till flygplatsen forran en timme EFTER att flyget gatt. De var givetvis inte ensamma om att vara sena till sitt flyg men lyckades i alla fall kopa nya biljetter till morgonflyget dagen efter. De fick betala for de nya biljetterna och aven for hotellet eftersom det var deras egna ansvar att ta sig till flyget i tid. Nar de ringde Martin (min styvbror) som skulle hamnta dem vid flyget med Leifs bil fick de reda pa att han anda inte hade kunnat komma for bilen stod stendod utanfor huset. Surt!

Sa i gar eftermiddag ungefar en halvtimme efter att mamma berattat att de antligen var hemma, cirka 24 timmar efter att de lamnat Bristol borjade jag ma illa och kande snart att jag inte kunde stanna pa kontoret langre. Jag tog en taxi hem och har spenderat de senaste 12 timmarna med att vara magsjuk. Fy vilken vidrig sjukdom det ar! Men det positiva ar ju att det gar over snabbt sa nu mar jag redan mycket mycket battre. Hoppas bara att jag inte smittat Nils och Ben...

Det kanske vore en ide att ta nasta ars besok en annan helg...

Harliga helg

I helgen har mamma, Leif och Freddie varit har och halsat pa oss. Vi har haft en san dar riktigt mysig helg som jag tror att vi kommer leva pa lange. Nagot som oroade mig mycket nar vi fick barn var att Nils inte skulle fa den dar riktiga kontakten med familjen dar hemma men vi marker nu att Nils mycket val kommer ihag dem fran gang till gang och han blir helt overlycklig nar vi traffas. Han far sa mycket uppmarksamhet att det nog blir lite trakigt for honom nu nar de har akt igen...


I lordags trotsade vi regnet och akte upp till Clifton Village dar vi strosade runt i butikerna i nagra timmar. Efter lunch pa Primrose Cafe, dar Nils at den storsta kaka han nagonsin sett, akte grabbarna hem och jag och mamma forsatte kika i affarer i nagra timmar.

Pa kvallen hade vi ordat barnvakt for Nils och gick ut och at middag pa Severnshed. Vi at en relativt tidig middag sa efterat akte vi ut pa landet och gick pa en riktig landsbygdspub.


I gar korde vi ut pa landet igen, den har gangen till naturreservatet 'Slimbridge' med massor av faglar. Ingen hojdare om man (las: jag) tycker att faglar ar lite otacka men roligt att se att Nils var fullstandigt oradd.







I gar kvall kom Bens foraldrar pa middag och nu i morse var det dags for hela familjen att kora tillbaks till Stansted och flyga hem till Goteborg igen. Det kanns som om vi har hunnit med riktigt mycket den har helgen men anda har tiden gatt alldeles for fort. Precis som vanligt. Och precis som vanligt var det jatte ledsamt att saga hej da. Som alltid sa vi att, ja men nu ar det bara 12 veckor till jul och da ses vi ju igen. Just nu later 12 veckor jatte lange ....