Fina vanner och lite om varfor...

Jag har suktat efter ett sant dar halsband med barnens namn pa ett langre tag nu. Eftersom det snart ar jul har jag hintat ratt rejalt till Ben och till och med skickat honom en lank pa en sida dar man kan kopa sadana halsband - man far ju inte vara dum. I lordags fick jag sa Bens julklapp, en bok om digitalfotografering. Jatte skoj men han hade uppenbarligen inte fattat hinten ;-). Sa dom om min gladje och forvaning nar jag oppnar posten igar och foljande trillar ut ...

Det var fina Mia som fixat det har till mig, utan att en endaste hint behovdes ;-). Extra roligt ar att hon gjort halsbandet sjalv!! Tack vannen!!

Och sa lite om varfor jag bloggar. For ett tag sedan diskuterade jag och en van det har med bloggar och om varfor man egentligen vill visa andra vad man har for sig om dagarna (eller vad man nu skriver om pa sin blogg). Min van hade egentligen tva ratt motstridiga funderingar. Dena ena var att hon tyckte att jag ar lite for privat som lagger ut foton pa barnen och skriver om dem pa en sida dar vem som helst kan ga in och lasa. Den andra funderingen handlade om varfor man bloggar om man enbart visar en sida av sig sjalv. Det hon tog upp som exempel var att jag for ett tag sedan lagt ut ett inlagg om helgen dar jag inte alls namnde att jag och Ben hade tjafsat och tjatat pa varandra mest hela tiden, utan det lat som om vi haft en jatte trevlig helg fast jag en stund tidigare hade berattat for henne pa telefon om vart brak. Hon sa att hon inte forstar meningen med att lasa bloggar om man inte visar precis hur livet egentligen ar utan bara visar upp en finputsad fasad med foton pa glada och leende barn, ett valstadat hem och mysiga fikor med kompisarna. En helt rimlig fraga egentligen och nagot jag funderat pa mycket det senaste ocksa i och med att manga andra bloggare skrivit om precis detta de senaste veckorna.

Nu finns det ju hundratals olika sorters bloggar dar ute och jag gissar att vi alla skriver av olika anledningar sa sjalvklart kan jag bara svara for mig sjalv. Pernilla skrev valdigt klokt om det har for nagon vecka sedan och egentligen skulle jag kunna skriva under pa allt hon skriver, men jag ska forsoka lite sjalv :-).

Jag fick upp ogonen for bloggvarlden 2006 da jag vara mammaledig med Nils och fastnade genast eftersom jag tyckte att det var ett roligt satt att fa se andras foton och lasa om vad de hade for sig om dagarna. Jag startade min egen blogg runt mars 2006 och skrev dar om vad jag och Nils hade for oss pa vara lata lediga dagar ihop. Den forsta bloggen var dock lite jobbig att uppdatera eftersom jag var tvungen att koda det mesta sjalv, sa darfor startade jag den har bloggen forra varen. Det finns egentligen tva anledningar till att jag startade min blogg. For det forsta har jag alltid fort dagbok av nagot slag men hade blivit samre och samre pa att verkligen satta mig ner och skriva och eftersom jag sjalv tycker att det ar sa roligt att ta upp en gammal dagbok och se vad jag gjorde, sag 1993, sa tankte jag att det har kunde vara ett bra alternativ. For det andra sa tankte jag att det kunde vara skoj for alla dar hemma att se foton pa Nils och vart liv har eftersom vi trots allt inte traffas speciellt ofta.

Jag har inte medvetet forsokt skapa en bild av mig, eller oss, som en ensidig eller perfekt familj men jag har heller aldrig haft for avsikt att skriva allt for personligt om mig eller andra eftersom sidan trots allt kan lasas av vem som helst och jag inte tycker att det ar ratt att utlamna de i min narhet pa ett sadant satt. Eftersom jag lagger ut foton pa bade familjen och vannerna har sa skulle det kannas helt fel att lagga ut allt for privata inlagg om eventuella brak eller andra saker som kanske uppror mig eftersom chansen ar stor att det skulle vara valdigt latt att forsta vem det ar jag pratar om.

Pa nagot satt tycker jag heller inte att det ar nodvandigt att skriva om precis allt man ar med om i livet. Jag menar det torde vara ratt sa sjalvklart att ingen av oss lever ett liv fyllt av gladje och sang precis varenda dag utan sjalvklart upptar vardagen och hogst mundana stunder det allra mest av var tid. Det hander flera ganger i veckan att Nils trotsar som en vilde, Sofia gallskriker och jag ar irriterad pa Ben som glomt stalla ner disken i maskinen. Men kanske ar det de dar extra trevliga stunderna man vill foreviga och skriva om har pa bloggen for att sedan kunna ga tillbaka till och minnas?!

For mig innebar bloggen ett nytt satt att halla kontakt med vanner och bekanta pa ocksa. Email i all ara men jag tycker faktiskt att det ar annu roligare och framfor allt lattare att kika pa nagons foton pa en blogg snarare an att behova ladda ner alla fotona individuellt fran ett mail. Jag tycker darfor att det ar valdigt skoj att tex ovan namnda Mia har skaffat sig en blogg nu dar jag kan ga in och kika och halla mig uppdaterad. Det gor ju faktiskt att man kanner sig lite narmare varandra dessutom! Mamma sa senaste for nagon vecka sedan att hon tycker om att ga in har och kika eftersom det gor att vi inte kanns sa langt borta trots allt. Aven om bloggen fran borjan var till for att halla alla dar hemma ajour med vad vi har for oss sa har jag aven som en bonus lart kanna ett gang bloggarvanner vilket ar himla skoj!

Sa dar, dar har ni mina anledningar till bloggandet. Varfor bloggar ni?