Bitare

Igar kom Nils hem med ett rott och ilsket bitmarke pa ena armen. Han verkade inte det minsta bekymmrad over det men det gjorde ont i mamma hjartat! Tydligen hade han knappast reagerat pa dagis, inte gratit eller brakat med nagon utan kom helt sonika fram till en av dagisfroknarna, drog henne i armen och visade henne bitmarket. Eftersom han inte var ledsen och froknarna inte ens hunnit se det handa gjordes inte mycket at det men jag har ringt och pratat med dem idag. Aven om det ar forsta gangen Nils blivit biten sa vet jag att lille Adam som gar i samma grupp har kommit hem flera ganger med bitmarken. Jag vill veta vad som gors pa dagiset for att forsoka hindra att det hander. Vi ar verkligen nojda med vart dagis och bade vi och Nils gillar personalen valdigt mycket men jag ville anda prata lite med dem om det. Hur som helst sa hon att de ar medvetna om vilka barn som bits i gruppen och haller ett extra oga pa dem. Barnen sags till pa skarpen, men som hon sa ar det inte helt latt i en grupp med 1-2 aringar. De forstar ju inte riktigt allt man sager till dem. Foraldrarna har blivit informerade sa att alla kan jobba pa att fa bort beteendet.

Det som oroar mig lite ar inte bara att det ska handa igen, utan aven att Nils kanske ska borja bitas han ocksa. Det verkar logiskt att om man blivit biten och vet att det gor ont sa testar man sjalv att gora sa i en eventuell konflikt. Men det kanske inte alls behover vara sa.

Jag tankte mycket pa Pernillas lille Theo som kom hem riktigt allvarligt biten och riven fran dagis for nagra veckor sedan. Nils fick bara ett bitmarke och det kandes nog sa jobbigt sa jag kan bara tanka mig hur det kandes for Pernilla och Par. Forhoppningsvis ar det i alla fall ett overgaende problem for jag gissar att det inte ar manga barn i skolaldern som fortfarande bits?!