Nar Sofia kom till varlden

Tisdagen den 14e oktober satt jag och kikade pa bloggen och den sista kommentaren jag laste var den fran Anne dar hon skrev att hon gissat pa den 15e och att det skulle vara en fjader i hatten om det blev sa :-). Jag svarade pa alla kommentarerna och skickade... och fick tillbaka en ruta dar det stod: Could not connect to server. Tack for den. Jag hann inte skriva om utan vi fick bege oss in till St Michaels sjukhus dar jag hade tid for 'overburenhets kontroll'. Hela tisdagseftermiddagen satt vi och vantade pa olika barnmorskor och lakare som skulle undersoka bebisens hjartljud, kolla att det fanns nog med fostervatten och kolla flodet i navelstrangen. Allt sag fint ut och klockan 16 hade jag tid hos lakaren for att diskutera ingangsattning. Det bestamdes att den 20e skulle jag sattas igang om inget hant innan dess och eftersom jag inte hade nagra forvarkar alls sa kande jag mig overtygad om att det skulle bli igangsattning. Det sista som gjordes var en hinnsvepning som den har gangen inte kandes alls och lakaren som gjorde den sa att jag var lite oppen redan sa det sag fint ut.

Efter sjukhusbesoket akte vi till Nils dagis och hamtade honom och sedan vidare till Sainsburys dar vi storhandlade. Inne i affaren borjade jag kanna ett helt otroligt tryck over de nedre regionerna men tyckte inte att det var sa konstigt for det ar en av 'effekterna' av hinnsvepning och betyder egentligen inget alls. Trycket blev varre och varre och nar jag stod i kon maste jag ha hallt mig stenhart i kundvagnen for kassorskan tittade pa mig och sa: You are not about to drop are you? Jag skrattade lite och fragade om jag fick mina varor gratis om vattnet gick (for sa ar det pa manga affarer har) och vi pratade lite om hur trist det ar att ga pa overtid etc.

Val hemma hade jag lite mensvark (en annan effekt av hinnsvepningen) och jag blodde lite men annars inga kanningar. Vid 18 tiden borjade jag kanna av lite starkare mensvark och tryck och det holl i sig i flera timmar. Klockan 21 pratade jag med mamma pa telefon i en timme och vi pratade saklart om forlossningar och hur hennes gatt till. Jag hade fortfarande inte fattat att det var pa gang for mig...

Vid 22 nar jag precis lagt pa med mamma borjade jag kanna de forsta riktiga varkarna men eftersom jag hade sa kallad 'False Labour' - dvs varkar var tredje minut som gor ont men som inte gor att man oppnar sig - med Nils sa trodde jag att det var det jag upplevde igen. Jag sa inte ens nagot till Ben forran runt midnatt da jag kande att det borjade gora rejalt ont. Jag sa att jag var helt saker pa att det inte var pa allvar, men kanske vi borde packa en vaska med klader for Nils att ta med sig till farmor och farfar om det nu var pa riktigt??

Natten gick och jag sov inte en blund eftersom varkarna var for starka. Jag testade lite om det var pa riktigt genom att ta tva paracetamol och ta ett varmt bad eftersom de sager att varkarna generellt satt avtar om det inte ar pa allvar da. Varkarna fortsatte som forrut med det var gudomligt att bada!! Jag hade tant ljus i badrummet och forsokte att andas lugnt och fint... det gick bra tills det ljuset med hallonlukt fick mig att borja ma otroligt illa ;-).

Vid halv fyra tiden gick jag och la mig brevid Ben och han borjade klocka varkarna som visade sig vara nastan laskigt jamna. De kom var femte minut och holl i sig en minut och tjugo sekunder. Ben ringde in till forlossningen dar de inte helt ovantat sa att det later som om det ar pa g men forsok stanna hemma sa lange som mojligt. Vi ringde aven till Bens foraldrar som korde upp till oss for att se efter Nils. Vid femtiden kom varkarna var tredje minut och holl i sig en och en halv minut och var rejalt starka och da kande jag att det var dags att aka in. Det tog dock lite tid att fa pa sig klader eftersom det var helt omojligt att rora sig nar varkarna kom.

Bilresan in till BB var hemsk! Varje gupp och brunn vi akte over kandes valdigt mycket o jag hangde i stort sett i det dar lilla handtaget over fonstret vid varje vark. Klockan 6.10 var vi pa BB dar vi skrevs in och sedan visades vi in till ett forlossningsrum, som visade sig vara exakt samma rum som vi var i nar Nils foddes. Detta var nog for att jag skulle tappa sjalvfortroendet och for forsta gangen blev jag ordentligt radd och kande att det har fixar jag aldrig! Undersokningen visade att jag var 4 centimeter oppen och det gav mig lite nytt sjalvfortroende och vi 'jobbade vidare' i nagra timmar till. Klockan 10 var jag 6 centimeter oppen och ordentligt trott och bad darfor om en epidural. Denna lades och jag fick nagra timmars valbehovd vila! Nar jag var ca 8 centimeter oppen slutade jag trycka pa knappen som injecerade epiduralen for att jag skulle kunna kanna i alla fall lite vid krystvarkarna och det visade sig funka pefekt for nar jag val var helt oppen sa kande jag varkarna igen aven om udden av dem togs bort av epiduralen. Jag krystade ett tag men efter ett tag gick Sofias hjartljud ner vid varje vark och tog langre och langre tid pa sig att komma tillbaks och for forsta gangen upplevde jag att det blev lite stressat i rummet. Vid det har tillfallet hade jag inte mindre an fem barnmorskor till hjalp eftersom det var skiftbyte men de som varit med mig hela morgonen ville stanna och traffa bebisen :-). Det kandes om varldens girlpower dar inne i rummet (forutom Ben da ;-)) och klockan 14.50 foddes varldens finaste lilla flicka.

Vi hade som bekant INTE vantat oss en flicka och Bens ansiktsuttryck nar han insag att det var en liten tjej som lag dar var helt obeskrivbart! Han sag forvanad, overlycklig och forvirrad ut allt pa en gang :-). Och det beskriver vad jag kande sjalv ocksa. Fast i mitt fall kan man lagga till en harlig kansla av lattnad over att forlossningen var over!

Nu ar Sofia hela nio dagar gammal och jag tycker att tiden gar alldeles for fort. Och anda gor vi inget annat an ar har hemma och ammar, sover och myser. Besok far vi en del vilket ar himla trevligt men annars gor vi verkligen inget alls. Jag tog nagra timmar och bokforde at en kund i gar men letade mig sedan snabbt in i babybubblan igen ;-). Jag markte att hjaran inte riktigt funkar som den brukade sa det var ingen mening att forsoka sig pa debit och kredit...

Hela den har graviditeten har jag egentligen varit livradd for forlossningen. Forlossningen med Nils hade etsat sig fast i mitt minne och da alla andra sager att 'man glommer sa fort' sa gjorde jag inte alls det utan altade varfor allt hade gatt sa fel. I borjan av den har graviditeten var jag darfor valdigt inne pa att forsoka fa ett kejsarsnitt den har gangen men efter en del samtal med en specialist barnmorska sa andrade jag installning! Medans jag kommer ihag den forsta forlossningen som fullstandigt kaotisk med lakare och barnmorskor som sprang in och ut genom dorren hela tiden och stressade sa var den har forlossningen valdigt lugn och faktiskt ganska harmonisk. Visst gor det ont att foda barn... det kan man aldrig komma ifran men det finns faktiskt olika grader av smarta och det ar STOR skillnad pa att ha naturliga varkar som sakta med sakert byggs upp i kroppen mot att som forra gangen ha ett dropp med varkforstarkande som gjorde att det inte fanns nagon paus emellan varkarna. Forlossningen den har gangen var hanterbar - det var den inte forra gangen!

Nils ar valdigt gullig mot lillasyster men inte riktigt lika gullig mot sina foraldrar just nu. Inte helt forvanande sa gor han allt for att fa uppmarksamhet sa ljudnivan har hemma ar valdigt hog just nu. Det maste kannas valdigt konstigt att plotsligen dela sitt hem och sina foraldrar med nagon annan och det spelar nog ingen roll hur sot han tycker att hon ar, for det ar fortfarande inte roligt att mamma sitter och ammar henne varnanna timme hela dygnet! Men jag gissar att det hela kommer att 'lugna' ner sig sa smaningom!

Nej nu ar det lunchdags har och sedan ska vi ga ut pa en premiartur med vagnen. Trevlig helg alla!!