Jag har snart last ut boken 9 1/2 manad av Annika Lantz dar hon, samtidigt som hon beskriver hur tufft det kan vara med spadbarn, skriver pa ett sa roligt satt att man ofta skrattar hogt! Hur som helst har boken fatt mig att minnas precis hur det var dar i borjan med bebis, vilket ar intressant for den tiden ar ofta nagot som jag mest minns som en dimma.
Jag funderar lite over om det var nagot jag kunde ha gjort annorlunda dar i borjan for att gora livet lite lattare och har kommit fram till att jag onskar att jag inte satt upp sa mycket regler och hoga krav pa mig sjalv. Dessa oskrivna regler verkar vara lite av en norm och jag undrar lite varifran de kommer. Jag vet inte hur manga ganger jag hort kompisar saga att alla de 'regler' de satt upp hade brytits redan efter nagra veckor. Men vem ar det som bestammer vad som ar ratt och vad som ar fel, och framfor allt vad som 'maste' goras. Det finns ju som sagt ingen handbok om smabarn men anda verkar de allra flesta, redan innan deras barn ar fott, ha bestamt sig for en mangd olika saker som de ALDRIG skulle gora.
En valdigt vanlig regel som manga verkar ha ar att de ALDRIG ska lata barnen sova i foraldrarnas sang. Varfor da? Det verkar inte vara risken for spadbarnsdod som folk tanker pa utan denna regel verkar vara nagot som foljer med upp i aldrarna nar barnen ar utanfor all sadan risk redan. Ar det for att vi ar radda att barnen ska bli osakra och klangiga om de far sova i foraldrarnas sang? Ofta hor man folk saga att de tycker att det ar sa skont att deras barn ar sa tryggt att de kan sova i sin egna sang. Vad har det med trygghet att gora egentligen? Ett barn kan val vara tryggt aven om det sover hos mamma och pappa?
Hur som helst sa hade vi ocksa sagt att var bebis absolut inte skulle sova i var sang utan vi skulle vanja honom vid sin egna sang pa en gang. Pytsan!! Efter 2 veckor och ca 9 timmars somn (sammanlagt) hade den 'regeln' brutits och Nils sov pa min mage i var sang. Det var det enda sattet att fa honom att sova en langre stund och jag var desperat! Efter nagon timme pa magen brukade jag kunna rulla av honom sa att han lag pa madrassen men tatt intill mig. Och vi sov sa gott!! Men inte en dag gick utan att jag hade daligt samvete for 'man ska ju inte ha barnet i sangen'! Mina vanner i foraldrargruppen berattade glatt hur deras barn sov sa gott i sina egna sangar och jag undrade vad som var fel pa oss som inte kunde lyckas med samma sak.
Samtidigt var det ju sa otroligt mysigt att ligga dar i sangen med var nyfodda bebis och gosa med honom. Det ar ju inte alls konstigt att han ville sova nara oss egentligen. Efter 9 manader i min varma mage kandes val vaggan jatte stor och kall och han ville ha var narhet.
En av mina kompisar som fick barn samtidigt som oss och som nu fatt sitt andra barn berattade skamset att hon later den nya lilla sonen sova i hennes sang och att hennes man inte ar glad over detta. Men som hon sa, detta ar kanske hennes sista barn och hon vill ta vara pa tiden och vara sa nara honom det bara gar. For nu vet hon hur snabbt tiden gar och plotsligt kommer bada barnen vara aldre och inte vilja sova mellan mamma och pappa (far man ju hoppas i alla fall ;-)).
Den har 'sov regeln' ar bara en av manga som jag tror de flesta satter upp for sig sjalva. Nils skulle inte sova i var sang, jag skulle definitivt amma i ett halvar, jag skulle borja trana sa snart jag kunde och ga ner alla kilon jag dragit pa mig och jag skulle aldrig ge Nils burkmat (det ar nastan forbjudet i det har landet, ve den som vagar sig pa att ge burkmat till sitt barn, allt ska vara hemmalagat!). Sova i var sang gjorde han som sagt. Jag hade inte nog med mjolk och fick tyvarr ge upp amningen efter 7 veckor redan. Jag kommer fortfarande inte i alla mina klader fran tiden fore graviditeten och jag har gett Nils burkmat varje gang vi akt till Sverige. Har i England vagade jag dock inte sta emot det sociala trycket nar det gallde barnmaten utan lagade all mat sjalv. Nasta gang kanske jag koper burkmat och haller over i egna sma behallare ;-)
Det jag vill saga med det har inlagget ar att jag onskar att vi alla var lite snallare mot oss sjalva och inte satte upp for manga regler att folja. Trots allt ar den dar tiden i borjan tuff nog utan att behova ha daligt samvete for att man inte ar perfekt! Detta insag jag i morse nar jag vaknade av en fot i ryggen och nar jag tittade insag att Nils lag dar och snusade gott igen. Han maste ha kommit over i
natt nagon gang. Mysigt! :-D
En ovanlig syn pa den tiden. Nils sover alldeles sjalv!
Resebrev nummer två från Los Angeles.
3 dagar sedan
6 comments:
Du verkar vara en klok och sund förälder millan. Jag tror att det är bäst att ta det hela lite som det kommer och inte ha så mycket förutbestämda regler. Man får hitta lösningar som funkar för en själv och sitt barn. Försöka inte få dåligt samvete över så många saker. Inse att det är ok att "fuska" ibland. Vad söt Nils var som liten bebis.
Åh vad jag känner igen mig i det du skriver.Det var en ganska ovanlig syn att Eric sov alldeles själv för ett år sedan.
Annika Lantz bok skulle jag också vilja läsa,har bara hört bra om den.
Desiree - Hm.. ja sund vet jag inte och det ar ju ganska latt att sitta har tva ar senare och papeka att jag inte borde haft sa hoga krav. Jag gissar att jag sitter dar igen med samma regler om vi far fler barn ;-).
Cecilia - Det ska bli intressant att se hur du tycker det ar med andra barnet! Om man fortfarande satter upp en massa regler eller om man slappnar av lite mer?! Ja jag rekommenderar helt klart Annikas bok! Fast med tanke pa att hon skriver att hon hade det sa tufft sa kanske det inte ar den basta boken att lasa nar man ar gravid...
Nu ska jag också lämna en kommentar :)
Vad klokt du resonerar, det här ska jag tänka på och spara inlägget så jag kan gå tillbaka och läsa när/om jag får barn och är helt olycklig.
Blev inspirerad av boken du nämner. Har en kompis som väntar barn som jag ska hälsa på när vi åker på Sverigesemester i augusti, tror bestämt jag ska ge Annika Lantz bok som present.
hej gumman!
vad fint det blir i vardagsrummet! ser ut som att den brittiska sommarn är den svenska lik, en hel del regn =(
ja du...regler regler....tänk om det fanns ngt som faktiskt fungerade på alla..men det ena barnet är ju inte det andra likt. för vem är det bäst att barnen sover i sina egna sängar? barnet eller föräldrarna? ja ja.
har försökt att planera med syster om att åka över i höst, vilket hon jätte gärna vill. Men att planera ngt med henne som ligger längre bort än ett par dar är inte helt enkelt! men jag jobbar vidare.
Hälsa dina pojkar! massor av kramar Malin
Anne - Ja Annika Lantz bok ska jag ocksa ge i present till nagra vanner vanner nar jag kommer hem. Dock maste det nog vara nagon som kan ta den med en nypa salt om man laser den nar man ar gravid, for det ar ju inte nagon jatte positiv bild av spadbarn i borjan av boken. Fast samtidigt ar den valdigt skamtsamt skriven sa man tar den ju inte pa allvar anda!
Malin - Hej vannen!! :-) Ja du har helt ratt i det dar att alla barn ju ar sa olika att en regel som funkar for ett barn aldrig funkar pa ett annat!! Nu ses vi snart :-)
Skicka en kommentar