Nils Fodelsedag

Om Nils varit ett av de barn som fods pa sin Beraknade Fodelsedag sa skulle han ha fyllt ar idag! Jag kommer ihag den har dagen, for tva ar sedan, som om det vore igar. Jag var ratt sa saker pa att fa ga over eftersom jag inte haft nagra forvarkar eller sa men innerst inne tankte jag att det skulle vara ruggigt coolt om just mitt barn var ett av de som bestammer sig for att kika ut pa 'ratt' dag. Fraga mig inte varfor jag tankte sa, men det gjorde jag.

Hur som helst sa vaknade jag med spanning pa BF dagen och gick under hela dagen och forsokte kanna om jag inte trots allt hade lite varkar... gjorde det inte lite, lite ont i magen?! Det gjorde det inte!

Av nagon anledning verkade alla runt omkring oss ocksa tro att vart barn skulle komma pa BF dagen for jag tror jag fick 16 sms fran folk jag knappast hor ifran i vanliga fall, som nyfiket undrade om nagot hade hant annu. Just pa BF dagen gjorde inte de texten mig sa mycket men 11 dagar senare nar jag fortfarande gick dar och vantade och samma manniskor smsade, varje dag, sa orkade jag inte ens svara. Lite tjurigt kan tyckas, och det ar helt ratt. Dag nummer 11 over BF dagen var jag skit sur! Jag trodde pa allvar inte att det skulle bli nagon bebis for oss, och jag var dessutom valdigt besviken pa min kropp som uppenbarligen saknade formagan att pa naturligt satt fa igang forlossningen.

Overallt horde jag om vanner och bekanta som, i vissa fall, till och med var beraknade efter mig, fick sina barn. Sjalv gjorde jag allt for att satta igang forlossningen. Pa dag nummer 8 efter BF hangde jag bland annat ut genom fonstrena i var lagenhet pa tredje vaningen. Jag hade hort att putsa fonster var ett bra satt att fa igang forlossningen pa. Jag gissar att en man kom pa den iden. Stamde gjorde det inte for mig i alla fall.

Till historien hor ocksa att jag och mina tradkompisar pa familjeliv som alla skulle ha ungefar samtidigt var i daglig kontakt med varandra och en efter en fick de sina sma bebisar. Varje gang blev jag lika avundsjuk. Jag var en av de med den tidigaste BF dagen men lyckades fa nast sist, av 16 (!!) medlemmar. Surt!

Pa natten mellan dag nummer 11 och 12 gick plotsligt lite av vattnet och varkarna satte igang och pa dag nummer 13 over BF fick vi antligen var lille Nils. Vilken lycka det var! Antligen var den langa vantan over!!

Sa har i efterhand ar det svart att forklara varfor jag var sa fruktansvart tjurig de dar 2 veckorna jag gick over tiden. Att ligga pa soffan och titta pa Oprah later just nu valdigt lockande och jag onskar jag hade haft vett att njuta lite av lugnet. Men den enda liknelsen jag kan komma pa ar att BF dagen kandes lite som julafton gjorde nar man var liten. Man vantade och langtade efter den dar dagen och sa antligen var den dar. Tank er hur det skulle kannas att varje dag i tva veckor vakna upp och tanka att 'idag ar det julafton' men vid 3 tiden nar Kalle egentligen ska borja kommer istallet ett meddelande som sager - Nej julafton har blivit framskjuten. Kanske kommer tomten i morgon istallet, eller kanske inte....

Har har han antligen kommit ut. Vi var ratt slitna bada tva kan man nog saga. Men lyckliga!!