Tva fredagsteman i ett!

Eftersom jag missade forra veckans tema - sprak - tankte jag att jag inleder lite latt med att skriva om det den har veckan.

Sprak och att kunna gora sig forstadd ar ju ovardeligt. Jag har funderat mycket over det har med modersmal och sprakinlarning sedan vi fick Nils eftersom jag tyckt att det varit sa spannade att se vilket sprak som kommer naturligt for honom och hur han sakta men sakert har borjat forsta att han har tva sprak och aven anvanda sig av bada i storre utstrackning. Alla hans forsta ord var pa svenska eftersom jag var hemma med honom pa heltid det forsta aret och aven flera dagar i veckan hans andra ar. Men ju mer tid han spenderade pa dagis ju mer skiftade han over till engelskan som det mest naturliga spraket for honom. Till min stora sorg maste jag tillagga for av nagon anledning sa trodde jag att det faktum att jag ar svensk och alltid pratar svenska med honom skulle gora att han skulle prata lika delar svenska och engelska. Till saken hor nu aven att vi ju pratar engelska i familjen (Ben och jag sinsemellan) sa egentligen ar det ratt sjalvklart att engelskan tar overhanden. Men lite konstigt kanns det att min son pratar svenska med en viss brytning (en blandning mellan engelska, rikssvenska later det som). For aven om han helt och fullt forstar all svenska sa ar hans forstasprak engelskan - sa ar det - varesig jag vill det eller inte!

Likadant ar det med min svenska. Det ar och forbliver mitt modersmal och det som kommer mest naturligt for mig. I flera ar innan vi fick Nils pratade jag egentligen valdigt lite svenska. Jag hade da inga svenska kompisar har och pratade engelska bade pa jobbet och hemma. Det kunde ga en vecka utan att jag anvande det svenska spraket och jag tror att det marktes en del pa min svenska. Jag fick ofta kommentarer hemifran att jag borjat anvanda engelska uttryck och helt enkelt oversatte dem till svenska. Men sedan Nils foddes har ju det andrats lite och jag anvander svenskan varje dag. Dessutom umgas jag en hel del med svenska tjejer har i Bristol nu sa ibland glommer jag nastan av att vi bor i England ;-). Nagot jag tycker ar lite haftigt dock ar att aven under den tiden da svenskan hamnade lite i bakgrunden sa var det helt klart mitt forstasprak. Det marktes bland annat om nagot hande som gjorde att jag liksom fort skulle kasta ur mig nagot. Ett varningsrop till exempel. Jag kommer ihag att jag en gang stod vid ett overgangsstalle och killen brevid mig rusar over vagen precis nar det kommer en bil som inte sag ut som om den tankte stanna. Jag ropade da 'Akta' utan att ens tanka mig for. Sakert ligger modersmalet dar i bakhuvudet och nar vi inte hinner tanka till utan utbrister nagot sa ar det mest naturligt att det kommer pa det egna spraket.

Sa till det andra temat. Namligen dagens fredagstema som aterigen bestamts av Musikanta (lank till henne och ovriga fredagstema deltagare finns som vanligt till hoger) och ar fornamn.

Namn ar ett himla intressant amne tycker jag och nagot jag garna och ofta diskuterar med gravida kompisar. Men.... josses vad mycket svarare det blir nar man sjalv ar gravid! Plotsligen ar det ju nagon som faktiskt ska behova leva med det dar valet av namn man gor at dem. Som manga andra par hade jag och Ben sedan lange tankt ut vilka namn vi skulle ge vara barn. Amanda (bli kallad Mandy) och Jonathan skulle det bli (for sjalvklart visste vi att det skulle bli en av varje ;-)). Men nar vi sedan vantade Nils sa kandes det inte alls sa sjalvklart med vara namnval och faktum var att vi hade trottnat lite pa dem sa vi borjade fundera om, laste namnbocker och kom fram till att det skulle bli Meja eller Agnes till en tjej och Nils eller William om det blev en kille. Nils borjade egentligen som ett skamt och var inte alls ett seriost namnval forran hans var fodd och vi tyckte att det passade perfekt. Jag hade sett nagon pa sidan familjeliv.se som dopt sitt barn till Nils och skojade med Ben och sa att 'What about Nils'. Ben skrattade gott och borjade sedan kalla magen Nils. Nar Nils sedan foddes sa kandes det helt naturligt att det fick bli just Nils.

Nar vi vantade Sofia var vi som bekant fullt overtygade om att det skulle bli en kille till sa vi funderade knappast alls pa tjejnamn. Dock hade vi val Agnes kvar eftersom Bens mormor med det namnet gick bort under graviditeten och vi tyckte det skulle vara fint att fora vidare hennes namn. Sofia kom till av att Sophie helt enkelt ar Bens favoritnamn och eftersom jag ville att namnet i alla fall skulle klinga lite svenskt (eller oengelskt) fick det bli Sofia som en kompromiss. Sofia hette Agnes de forsta dagarna men eftersom namnet later hart i tonen (man betonar G hart) pa engelska och folk redan efter en dag borjade kalla den lille stackaren Aggie... sa andrade vi oss raskt och det fick da bli Sofia. Pojknamn hade vi inte kunnat enas helt om men hade Leon eller Theo som forslag. Jag hade egentligen velat ha ett gameldags namn som Arvid, Melker eller liknande men kunde for mitt liv inte overtyga Ben om dem. Faktum ar att hela namndiskussionen blev ett riktigt kansligt amne och nar vi akte in till forlossningen hade vi fortfarande inte enats. Min plan var att storogt titta pa Ben efter fodseln och gratmilt be att fa kalla bebisen Arivd och eftersom han da skulle ha tyckt att jag varit en san kampe sa skulle han sjalvklart ge med sig ;-). Men nu blev det ju inte nagon pojk och namnet Arvid och min plan behaller jag till nasta bebis ;-).

Ben ar dopt efter en mus i en Michael Jackson sang som Bens mamma tyckte mycket om och det var aldrig tal om nagot annat namn for honom. Han heter Ben ratt och slatt och det ar inte smeknamn for Benjamin som manga tror. Jag skulle ha hetat Linda men eftersom det var flera stycken pa BB som dopte sina barn till det nar mamma precis fatt mig andrade sig mina foraldrar och valde Camilla istallet. Dock kanner jag mig inte alls som en Camilla for de flesta kallar mig Millan, Milla, Millisen eller Mills och jag undrar om jag gjort nagot fel nar nagon anvander hela mitt namn.

Oj detta blev ett langt inlagg. Orkar ni lite mer? Jag tankte att jag avslutar med en liten handelse harifran i kvall. Jag hade precis varit ute och sprungit och kom hem trott och svettig. Nils motte mig dorren och sa med en valdigt bekymrad min: Are you ok mamma? You are VERY red!! Efter att ha forsakrat honom om att jag madde finfint slet jag av mig min t-shirt och var precis pa vag in till duschen nar Nils klappar mig pa magen och sager: 'I can see you have another baby in your belly'. Han sa det med en sadan underbar arlighet att jag bara kunde skratta. For att inte tala om Ben.... han frustade i bakgrunden och omsom forsakrade mig om att sa inte alls var fallet och omsom forbrilt forsokte halla sig for att skratta.

Med det lamnar jag det har fredagstemat. Trevlig helg alla!!

Mot: Jonathan, Amanda och Linda....