Angaende inlagget nedan sa inser jag att det ar Thanks Giving och jag borde skriva om saker jag ar tacksam over, inte tvartom ;-). Dessutom inser jag att det handlar om ett riktigt I-landsproblem!
Resebrev nummer två från Los Angeles.
1 dag sedan
5 comments:
Eh, varför då???
Man skriver väl om saker som poppar upp i skallen...? Iallafall gör jag det. Och blir jag arg eller sur eller upprörd över något så skriver jag om det. Om jag blir glad eller tacksam över något ja då skriver jag om det. Alla KAN ju inte skriva om kalkoner, tranbär och ljuvliga föreningar med familjen heller!!!! ;-)
Och i-landsproblem...? Tja, de flesta problem jag tycker mig ha är faktiskt just i-landsproblem. Jag har aldrig någonsin haft något u-landsproblem tror jag? Inte vad jag vet. Aldrig undrat om jag skulle kunna få äta mig mätt idag, aldrig funderat över att min mammas förkylning kanske blir värre så hon kommer att dö eftersom det inte finns läkarvård, aldrig tänkt att mina vänner som varit gravida går en mycket risky väg där sannolikheten för att de eller barnet ska dö (under graviditeten eller förlossningen) faktiskt är överhängande. Så nej, jag tror alla mina problem är just i-landsproblem. Men de är faktiskt problem i min värld. För mig. Jag kan bli ledsen, besviken eller arg för saker som inte är "viktiga" egentligen. Om man anser att de enda viktiga frågorna handlar om överlevnad.
Så Millan, ge oss gärna fler i-landsproblem att bita i! Då känner jag att jag iallafall inte är ensam om att ha dessa otroligt bortskämda funderingar! ;-)
Saltis - Du har faktiskt helt ratt!! Good point! :-) Jag har en tendens att skammas lite nar jag klagar och tanka att det alltid finns nagon som har det varre. Men faktum ar att allt ar relativt och att skriva om saker som gor en upprord hjalper faktisk lite. Dessutom ar det skoj att hora hur andra tanker. Kanske finns det en helt annan sida till det har som jag inte ens har tankt pa annu!
Japp, vem vet? Men jag håller ändå med dig. Jag tycker det verkar lite "surt" att göra som dina vänner har tänkt göra...
Hoppas iallafall att det löser sig till slut på något bra sätt. Allra bästa är väl om du inte behöver missa festen. Fast å andra sidan kan jag tänka mig att man kanske inte känner lika mycket för festen i fråga efter turerna kring Nils närvaro??
Ja, och speciellt eftersom det inte är t-giving hos er heller, eller hur? NÄ, du har all rätt att vräka ur dig vad du vill. Det är din blogg! Och ibland måste man få skriva av sig även om det är I-landproblem! Som Saltis säger: det är bara bra att du skriver om sånt :-) Det har jag också gjort, många ggr!!
Annika - Tack :-) Ja jag kommer nog fortsatta anvanda bloggen som ett satt att skriva av mig pa trots allt.
Skicka en kommentar