Jag har nog alltid haft en ratt sa kort stubin men lika fort som jag blir ilsk over nagot blir jag glad igen. Nu ska tillaggas att det framst ar familjen som ser den sidan av mig for chefen kommenterade tex haromdagen att han inte trodde att jag kunde bli arg alls.
Hur som helst sa kanner jag att jag just nu blir arg fortare och oftare an vanligt. Helt klart spelar gravidhormonerna in har och det faktum att jag ar sa trott! Det kanns verkligen som om mitt talamod fullstandigt har forsvunnit och jag skulle garna vilja ha tillbaka det! Det i samband med att Nils ar rejalt trotsig just nu ar ingen hit kan jag lova.
Jag har insett att jag nog fatt lite storre forstaelse for foraldrar som gormar at sina barn nu nar jag sjalv har ett trotsigt barn hemma. Till saken hor att jag alltid avskytt nar folk hojer rosten och skriker pa varandra. Innan vi fick Nils brukade jag tycka att det var helt fruktansvart om man sag nagot barn som skrek och trotsade och en foralder som tappade talamodet och gormade tillbaks. Jag brukade nog tanka att de overdrev det hela lite och tycka att de borde kunna tala forstand med barnet pa ett lugnare satt. Speciellt som jag sjalv aldrig skulle ha fatt for mig att braka med nagon pa ett sa oppet satt. Hm....
Nar jag diskuterade det har med en kompis for ett tag sedan och sa att jag kanner mig helt hemskt som tappar talamodet med Nils sa fort just nu sa sa hon nagot jag inte riktigt tankt pa forrut. Nar man ser det dar barnet som ligger pa marken och gastar sa kanske man sjalv har haft en lugn och fridfull dag och skulle kunna hantera ett skrikande barn alldeles utmarkt, utan att tappa talamodet. Men for foraldern till barnet sa ar det har utbrottet kanske inte det forsta (eller sista) den dagen utan helt enkelt den vattendroppe som far bagaren att rinna over.
Ett exempel ar nar jag var hos barnmorskan forra veckan. Nils hade trilskats precis hela dagen. Han skulle inte ta av sig pyjamasen, byta bloja, ata, borsta tanderna, ta pa sig ytterkladerna osv osv. Och daremellan fick han en hel del utbrott pa leksaker som inte agerade som han ville eller pa mig for att han inte fick ata glass. Jag lyckades halla humoret uppe hela dagen men nar vi kom till barnmorskan fick Nils ett fullstandigt utbrott. Det hela hjalptes inte av att tiden hos barnmorskan var precis mitt under hans vanliga sovtid. I vanliga fall brukar Nils vara ratt latt att ha med sig till doktorer, affarer eller liknande men inte den har gangen. Han vralade och ville absolut inte stanna inne pa barnmorskans rum. Han skulle ut till vagnen och ga hem igen. Det gick sa langt att han stod och slet i handtaget pa dorren. Jag tyckte sjalvklart att hela situationen blev jatte pinsam och forsokte vara sa 'pedagogisk' jag bara kunde infor barnmorskan.
Nar det sedan var dags att ga och vi kom ut till vagnen som stod precis vid vantrummet sa fullstandigt vagrade Nils att satta sig i vagnen. Det hela slutade med att han lag som en hog pa golvet och vralade och da jag hade fatt nog. Jag sa at honom att skarpa sig och lyfte helt sonika upp honom och bar ut honom under armen, medans han fortsatte att vrala. I vantrummet satt ett gang blivande mammor och vantade pa sin foraldrarutbildning. Jag riktigt kande hur de maste ha tyckt att jag borde ha resonerat med Nils pa ett lugnt och sansat satt och inte bara ryckt upp honom fran golvet och lyft ut honom.
Ja vad vill jag med det har inlagget egentligen?? Kanske saga att jag onskar att jag hade lite extra talamod nu nar Nils ar i den har aldern och testar precis alla granser som finns. Men kanske ocksa saga att jag numera kan forsta varfor man som foralder kanske inte alltid orkar ta annu en dust med barnet pa ett lugnt och harmoniskt satt (sa som jag trott att jag skulle hantera alla konflikter med mina barn). Ibland kan det kanske tyckas att man som foralder blir arg for minsta lilla men kanske maste man ibland komma ihag att vi inte startade pa noll utan nar utbrottet kommer sa har vi redan samlat pa oss en massa ilska under dagen och att barnet da lyckas gora nagot som vi egentligen inte skulle bli sa arga over racker for att man ska bli rasande.
Ps.. maste tillagga (eftersom jag genast for daligt samvete over att ha malat en bild av Nils som ett trotsigt vilddjur) att de allra flesta dagar ar Nils helt suveran att ha att gora med. Men vissa dagar blir allt bara helt fel!
Resebrev nummer två från Los Angeles.
2 dagar sedan
19 comments:
All barn har rätt att få bli arga osh trotsiga. Liksom alla föräldrar har rätt att få tappa tålamodet! Så länge man inte gör något som skadar barnet så kan jag inte förstå varför man inte ska få bli arg på sitt barn. Tror det är nyttigt för barnet att få visa sin ilksa, men tror också det är viktrigt att man som förälder visar när barnet går över gränsen.
Det som är sorgligt är väl de fall där det kasnke handlar om ensmastående föräldrar som inte har någon energi alls kvar och som p g a utmattning mer eller mindre gör något som de kasnke ångrar sedan.
Tror inte du behöver känna varken dåligt samvete eller oro över Nils trotsighet. Alla barn går igenom sådana faser.
Nils är inget trotsigt monster. Han är helt normal. Och du är ingen dålig mamma. Du är toppen!
Ni är bara helt vanliga, och era dagar kan precis jämföras med somliga av mina och Theos...
Jag brukar dra en lättnadens suck när sonen är nattad efter en sån här dag, jag har plockat undan i huset och friden sänker sig... Och tänka att "imorgon blir det bättre"
Kram!
Saltis - ja du har helt ratt. Alla manniskor, stora som sma, maste ha ratt att bli arga eller tappa talamodet ibland. Det vore nog omannskligt annars... Ibland onskar jag dock att jag kunde fa en dos extra energi sa att man hade lite mer talamod de dar dagarna da allt bara gar snett... Men det onskar nog alla nagon gang da och da?! Jag haller med om att det ar otroligt sorgligt for de som ar ensamforaldrar. For jag kan verkligen forsta om det helt enkelt blir for mycket ibland. Avlastning behover ju alla!! Men fy sa hemskt om man skulle gora nagot som man sedan angrar bara for att man ar for trott :-(
Pernilla - Jo jag tror att det ar sa att vi alla har sadana har dagar ibland. Det ar dock ruggigt skont att bli pamind om det ibland for nar man har en sadan dag sa tycker jag alltid att alla andras barn ter sig som anglar. Men det ar klart... en annan dag ar det ombytta roller och Nils ar en underbart latt att ha att gora med!!
Det ar verkligen sa ocksa att man drar en lattnades suck nar en sadan dag ar over och man kan fa lite extra krafter under natten. Det ar faktiskt ratt sa sallan som vi har tva jakliga dagar pa raken just nu och det ar jag valdigt tacksam over!!
gumman jag förstar dig precis! noel är okcsa trotsig ibland ( och de kommer säkerkligen bli ännu värre!) och ivsaa dagar har jag helt enkelt som du ocksa skriver vekrligen inget talamod alls att sätta mig ner och disktuera med honom utan da blir jag helt enkelt fly förbannad och far ett utbrott och skriker pa honom.sen angra man ju sig alltid efetrat när han lugnat ner sig o e hur gosig som helst. men sa e de helt enkelt för alla.. och jag tror faktiskt att ibland maste barnen ocksa lära sig att mamma eller pappa har fatt nog och haft en daligt dag och maste sätta en gräns. kraaaam pa dig!!
Igenkänningsfaktorn är STOR. Både hur du normalt är ute bland folk, hur du är nu med hormonerna och hur det är med situationer som den nu med Nils!
Min 3.5-åring är ju också inne i en trotsperiod och var bara helt omöjlig under de första veckorna av hans pappas 2 månaders tjänsteresa. Efter vårt besök har det dock gått otroligt mycket bättre, men innan det höll jag på att riva mitt hår i förtvivlan.
Ville stundsvis bara packa väskan, lämna namnskylten med titeln "mamma" på köksbordet och bara sticka!
Mitt barn är ju också långtifrån något monster, och han är också normalt väluppfostrad och allt det där. Men han är ju också bara ett barn, precis som du och jag bara är mammor, människor av kött och blod som också kan få nog och känner oss tvugna att bära iväg med en sprattlande och skrikande "bäbis" ibland.
Och vad tänker egentligen andra när man gör det. Ja, det grubblar man ju över just då när det precis har hänt. Men i själva verket ska man ju inte bry sig vad de tror, tycker och tänker. Men visst är det bara underbart att skriva av sig sina frustrationer. Eller prata av sig, om man har den möjligheten!
Kram till dig! Tror säkert du är en riktigt bra mamma.
Jag tror att det är helt normalt att man tappar tålamodet ibland. Det finns liksom inga perfekta föräldrar eller barn heller för den delen. Vi är alla männskliga. Man får faktiskt tappa tålamodet ibland. Jag är helt säker på att du är en underbar och kärleksfull mor till 99% precis som Nils för det allra mesta är en underbar son.
Hej, vad jag känner igen mig! Fram tills Tilda var runt två hade jag aldrig höjt rösten åt henne. Men så hände något. Hon förvandlades till ett litet trotsigt monster :-) I samma veva var jag höggravid med Elliot och hade NADA tålamod. Känslan när man blivit så arg på sina barn att man knappt vet vad man skall ta vägen är väldigt obehaglig! Sen kommer det dåliga samvetet... Särkilt på kvällen, när de har somnat, och ser ut som små änglar där de ligger i sina sängar! Då funderar man verkligen över vad man gjorde för fel! Jag önskar att jag kunde lösa konflikterna här hemma utan att bli arg, men ibland så känns det som om mina barn vill att jag skall bli arg. För man börjar ju alltid att säga åt dem på ett pedagogiskt sätt. Iallafall de första tre-fyra gångerna...
Jag gillar inte heller när föräldrar gormar åt sina ungar i affärer och dyl. Men vet du vad jag tycker är ännu värre?? Det är föräldrar som låter sina ungar löpa amok i affären och inte gör ett dyft för att kontrollera dem. Det blir jag alldeles tokig på!
Senare idag skall jag åka in till stan med mina små vilddjur :-) Det är som ett lotteri. Vissa gånger går det alldeles utmärkt, andra gånger inte alls så bra. Sist stod jag med två skrikande barn mitt på Ronnebygatan och var alldeles kallsvettig! Då är det jättebra att kunna trolla fram en tablettask och helt enkelt muta barnen till tystnad. Pedagogik på hög nivå alltså! :-)
Kram Malin O
det ar ju valdigt latt att doma innan man sjalv varit i den situationen! :) jag har inga barn och har flera ganger tankt att vad sjutton haller foraldrarna pa, sarskilt om man ser en foralder ga med en barnvagn och barnet ligger och grater dar i men foraldern gor inget! men som du sager sa kanske det ar droppen som far bagaren att rinna over, och man ska ju inte doma nagon innan man gatt en mil i deras skor! :)
Lotta - Ja alla ar vi ju bara manniskor och det ar nog for mycket begart att vi alltid ska ha bra dagar. Men visst angrar man sig nar alla har lugnat ner sig igen ... Men som sagt, jag tror du har ratt i att man maste satta ner foten ibland och att barnet maste forsta att det inte kan ga hur langt som helst.
Lullun - Usch vad tufft att vara hemma sjalv i flera veckor med ett trotsigt barn. Man behover absolut avlastning sadana dagar!! Men skont att det ar battre igen nu! Du har helt ratt i att man egentligen inte borde bry sig om vad andra tycker och tanker. For som sagt, de vet ju inte hurdan da vi haft.
Pa nagot satt sa ar det nog ocksa sa att det ar lite viktigt att man visar det trotsande barnet att det inte ar ok att ga hur langt som helst. Det ar ju sa det lar sig vad som ar ratt och fel och som ar hela 'tanken' med trotset gissar jag.
Desiree - visst ar det sa det inte finns nagra perfekta foraldrar eller barn och det har med trotsaldern gar ju de allra flesta igenom. Men ibland skulle man vilja ha det dar lilla extra talamodet som verkar ha forsvunnit nu i och med graviditeten. Men det kanske kommer tillbaks... lagom tills trotsaldern ar over ;-)
Malin - fast man egentligen vet att det har med trotsaldern och att tappa talamodet ar nagot som alla gar igenom sa ar det anda ruggigt skont att hora andra prata om samma sak. Det ar nastan det man behover for att ladda batterierna igen.
Ja det ar verkligen en laskig kansla nar man kanner att man tappar talamodet och blir sa dar rosenrasande. Och visst sjutton angrar man sig (eller onskar att man hade haft lite mer talamod) efterrat. Jag har ocksa suttit och tittat pa Nils nar han sover, efter en jobbig dag, och undrat vad som hande...
Jag haller aven med om att det faktiskt ar varre nar folk inte alls reagerar nar deras barn beter sig som vilddjur i affaren eller var det nu kan vara. Fast det man onskar allra hogst ar ju att ens barn inte hade utbrott pa offentliga platser alls sa man slapp pinsamma upptraden ;-)
Marie - Det ar verkligen sant att man inte borde doma folk innan man provat att vara i deras skor ett bra tag! Fast tyvarr gor vi ju det anda. Det ar darfor en riktigt eye opener nar man inser att man sjalv kanske haft fel och borde ha storre forstaelse for andra!!
Jag tycker inte alls att du ska ha dåligt samvete, vi förstår att Nils inte alls är ett litet monster och att det är i undantagsfall som han är jobbig. Och du är absolut inte en dåliga mamma för att du ibland inte pratar pedagogiskt med honom och resonerar fram något lugn... Jag tycker som många andra ovan att det är ju värre när folk låter sina barn bara springa omkring, skrika och störa alla, och de bara rycker på axlarna och säga "ja, de där barnen"...
Alla har vi rätt att tappa tålamodet ibland (men speciellt om man är gravid som du ;-)) och jag tror inte att Nils kommer att få men för det. Du och Ben låter som jättebra föräldrar!
Jag stämmer in i kören med de andra. Jag tror att du är en superbra mamma åt Nils.
Alla barn och vuxna har sina upp och ner dagar.
Jag är också en sån som tänker att jag ska minsann prata pedagogiskt med mitt barn och inte bli en sån som står och skriker åt barnet.
Men precis som du säger så är det nog stor skillnad på hur man tänker att man ska göra och hur man väl gör när man kommer i situationen och speciellt om det byggts upp under en hel dag.
Det kallas väl inte terrible twos för inte? :D
Hoppas att denna dagen blir mer av en solskensdag.
Kram!
Ja, egentligen har jag inte mycket att tillägga till alla kloka kommentarer. Jag tror också att det är viktigt att visa barnet att "mammor också är människor" och jag tycker det är bättre att säga ifrån och markera var gränsen går. Det är ju det barnen håller på att undersöka när de trilskas. Det är det trotsåldern är till för!
Vi avskyr väl allihop vuxna som inte tar hänsyn och bara gör som de vill och bara tänker på sitt eget bästa. De kanske aldrig fick lära sig att andra människor har känslor, kan bli ledsna och arga och var gränserna går i umgänget med andra?
Jag har inte heller mkt att tillägga här...
Men visst tappar man tålamodet när ens barn testar, testar och testar. Det måste man få göra, det är helt OK.
Det är lugnt, Millan!!
Men jag vet också hur dåligt samvete man kan få efteråt, fast det borde man inte, vi har ju rätt att känna det vi känner.
Kram!!!
Petra - Ja jag haller med om att man helt enkelt maste fa tappa humoret ibland. Sa ar det ju!! Men visst onskar man efterrat att man sluppit och att allt varit lugnt och skont.... Och jag haller aven med om att det ar varre nar folk later barnen lopa amok i affarer och dylika platser. Om inte foraldrarna sager ifran sa kan ju inte barnen lara sig heller.
Jess - Jag kommer ihag nar Nils var helt nyfodd och lag i min famn. Jag sa till Ben att jag kommer ALDRIG att kunna bli arg pa detta lilla under. Hjartat svallde ju i brostet bara jag tittade pahonom. Och svaller gor det nu ocksa, men visst sjutton blir man arg ibland. Terrible Twos ar ett mycket passade namn for den har perioden som verkligen bestar av humorssvangningar galore! Ben och jag undrar ibland vad som hander i Nils huvud da han gar fran att ha ett fullstandigt raseriutbrott till att nastan ruska av sig och bli jatte gullig inom loppet av 10 minuter...
Marianne - Ja just det dar med att visa att aven vi foraldrar ar manniskor ar nog viktigt tror jag. Jag har kompisar som har bestamt sig for att aldrig hoja rosten at varandra (foraldrarna emellan) da barnen finns i narheten. Sakert har de det lugnt och skont hemma.. men samtidigt innebar det ju att de gar och gommer undan vad de egentligen kanner. Jag funkar inte sa och reagerar med kanslo'utbrott' (i postivt och negativt bemarkelse) pa en gang...
Jag tror ocksa att det ligger nagot i att det ar just det har som trotsaldern ar 'till for'
Annika - ja det ar just de dagar da testandet inte upphor utan fortsatter och fortsatter som man helt enkelt inte kan halla humoret uppe tycker jag. Men visst far man daligt samvete efterrat...och fast man inte borde fa det sa ar det nog ofrankomligt. For helst skulle man ju sluppit ha blivit arg...
J trodde också att jag var en ängel som inte kunde bli arg när vi möttes. Nu tycker han att jag har världens temperament :)
Tror inte att det finns en människa som inte tappar tålamodet ibland. Jag har ju inga barn (än) så jag kan inte ens uttala mig, men jag kan tänka mig hur frustrerande det kan vara. Speciellt när man måste vara så himla pedagogisk och politiskt korrekt hela tiden.
Dessutom är det oftast bara med människor man har nära kontakt som man också blir arg på, för att man bryr sig och vill göra sig hörd och för att det betyder något för en.
P.S. Har inte heller fått något bild av Nils som ett trotsigt vilddjur. Han är väl bara en normal 2-åring :)
Käre nån,det är så skönt att läsa något som lika gärna jag skulle kunna ha skrivit.Känner SÅ väl igen mig.Eric fick för sig för ett tag sedan att han inte skulle sitta i kundvagnen utan han skulle stå och det har gått bra hittills.Men så när vi handlade häromdagen så skulle han inte vara i kundvagnen alls och jösses vilket liv det var i affären.Även om man vet att det är fullt normalt med trotsåldern så är det ju jobbigt stundvis och inte blir det lättare för dig eftersom du har en till i magen att tänka på också.
Du har absolut inte målat en bild av Nils som ett vilddjur,alla vet ju att så är det...alltså att det är så i den åldern.
Skrev ju igår att jag skulle åka in till stan med mina vilddjur... Det gick sådär kan jag säga.
Det började bra. Vi var och fikade på Tre G, jättemysigt. Men sen var Elliots bulle slut och då blev han jättearg och skrek som en stucken gris. Han ville ju ha mer! Lite halvsvettig slängde jag på barnen deras kläder och drog vidare till apoteket.
Det stoppet klarade vi galant. Lite sura miner från Tilda när vi passerde Bamse-tuggumina, men jag lyckades förhandla med henne! Nästa stopp var till Polarn och Pyret för att köpa lite nya kläder till Elliot. Det var där kaoset bröt ut. Herregud, säger jag bara.
Det finns ett litet lekbord där och barnen gick dit och började leka. Efter två sekunder började de bråka. Efter att jag sagt till dem sjuhundrafemtiogånger blev jag till slut arg och tog Tilda i armen och drog bort henne från Elliot. Då skrek hon VÄLDIGT hög: Du slog mig!!! Två tanter vände sig genast om och tittade på mig och såg ut som om de funderade på att ringa polisen direkt. Jag försökte lugnt tala med Tilda och säga att det gjorde väl jag inte alls det. Att jag var tvungen att flytta på henne eftersom hon slogs med sin lillebror. Men hon fortsatte att skrika i högan sky att jag visst hade slagit henne. Phu, jag samlade ihop lite kläder till Elliot och skyndade mig till bilen. Väl där hade jag fått en P-bot eftersom jag glömt att lägga i pengar!
Väl hemkomna var barnen som små änglar och hur goa som helst! Tur är väl det för annars hade jag nog lagt ut en annons på Blocket. Två små söta ungar säljes billigt...
Kram - Malin
Lisa - Ja det ar verkligen sa att de man 'vagar' bli riktigt arg runt ar de som man faktiskt bryr sig om allra mest! Just det dar med att vara pedagogisk och korrekt hela tiden ar sa sant och innan vi fick Nils, eller innan han borjade trotsa i alla fall, sa hade vi allskons ideer om hur vi skulle hantera konflikter med honom. Bland annat sa jag alltid till Ben att vi absolut aldrig skulle saga till Nils att han skulle aka i sang om han inte var 'snall' men faktum ar att det har hant MANGA ganger att det ar just det vi anvander. Fast jag egentligen vet att det ar 'dumt' att hota med sangen eftersom man da kanske lar barnet att sangen och att sova ar nagot negativt, sa ar det ett valdigt effektivt satt att fa Nils att lugna sig. Och har man forsokt med alla andra medel sa orkar man inte tanka pedagogiskt langre!
Cecilia - Visst ar det sa att alla gar igenom trotsaldern och man vet ju att det ar helt naturligt. Men... nar man ar dar i affaren med sitt ilska barn sa hjalper det inte ens att tanka sa. For just den sortens uppmarksamhet ar det nog fa som njuter av. Det kanns verkligen som om alla runt omkring tittar pa en och antingen tycker synd om en eller suckar och tycker att man hanterar situationen fel. Framst har jag markt att andra smabarnsforaldrar ler mot an i samforstand.. o det kan vara lite av en trost!! :-)
Malin - Oh nej... det lat inte som nagon hojdarutflykt! Du har ju dessutom tva helt olika trotsaldrar att ta hand om samtidigt. Jag har markt att det pa ett satt ar lattare nu nar man kan borja resonera med Nils eftersom han forstar mer, men samtidigt sa blir trotset sa mycket mer kalkulerat. Som tex att Tilda sager hogt och tydligt att du slog henne. Man kan ju fa magsar for mindre!
Nar Nils hade sitt hysteriska utbrott dar i vantrummet forra mandagen hade jag en jatte stark lust att helt enkelt lamna honom dar pa golvet och ga hem utan honom....
Skicka en kommentar