Talamod

Jag har nog alltid haft en ratt sa kort stubin men lika fort som jag blir ilsk over nagot blir jag glad igen. Nu ska tillaggas att det framst ar familjen som ser den sidan av mig for chefen kommenterade tex haromdagen att han inte trodde att jag kunde bli arg alls.

Hur som helst sa kanner jag att jag just nu blir arg fortare och oftare an vanligt. Helt klart spelar gravidhormonerna in har och det faktum att jag ar sa trott! Det kanns verkligen som om mitt talamod fullstandigt har forsvunnit och jag skulle garna vilja ha tillbaka det! Det i samband med att Nils ar rejalt trotsig just nu ar ingen hit kan jag lova.

Jag har insett att jag nog fatt lite storre forstaelse for foraldrar som gormar at sina barn nu nar jag sjalv har ett trotsigt barn hemma. Till saken hor att jag alltid avskytt nar folk hojer rosten och skriker pa varandra. Innan vi fick Nils brukade jag tycka att det var helt fruktansvart om man sag nagot barn som skrek och trotsade och en foralder som tappade talamodet och gormade tillbaks. Jag brukade nog tanka att de overdrev det hela lite och tycka att de borde kunna tala forstand med barnet pa ett lugnare satt. Speciellt som jag sjalv aldrig skulle ha fatt for mig att braka med nagon pa ett sa oppet satt. Hm....

Nar jag diskuterade det har med en kompis for ett tag sedan och sa att jag kanner mig helt hemskt som tappar talamodet med Nils sa fort just nu sa sa hon nagot jag inte riktigt tankt pa forrut. Nar man ser det dar barnet som ligger pa marken och gastar sa kanske man sjalv har haft en lugn och fridfull dag och skulle kunna hantera ett skrikande barn alldeles utmarkt, utan att tappa talamodet. Men for foraldern till barnet sa ar det har utbrottet kanske inte det forsta (eller sista) den dagen utan helt enkelt den vattendroppe som far bagaren att rinna over.

Ett exempel ar nar jag var hos barnmorskan forra veckan. Nils hade trilskats precis hela dagen. Han skulle inte ta av sig pyjamasen, byta bloja, ata, borsta tanderna, ta pa sig ytterkladerna osv osv. Och daremellan fick han en hel del utbrott pa leksaker som inte agerade som han ville eller pa mig for att han inte fick ata glass. Jag lyckades halla humoret uppe hela dagen men nar vi kom till barnmorskan fick Nils ett fullstandigt utbrott. Det hela hjalptes inte av att tiden hos barnmorskan var precis mitt under hans vanliga sovtid. I vanliga fall brukar Nils vara ratt latt att ha med sig till doktorer, affarer eller liknande men inte den har gangen. Han vralade och ville absolut inte stanna inne pa barnmorskans rum. Han skulle ut till vagnen och ga hem igen. Det gick sa langt att han stod och slet i handtaget pa dorren. Jag tyckte sjalvklart att hela situationen blev jatte pinsam och forsokte vara sa 'pedagogisk' jag bara kunde infor barnmorskan.

Nar det sedan var dags att ga och vi kom ut till vagnen som stod precis vid vantrummet sa fullstandigt vagrade Nils att satta sig i vagnen. Det hela slutade med att han lag som en hog pa golvet och vralade och da jag hade fatt nog. Jag sa at honom att skarpa sig och lyfte helt sonika upp honom och bar ut honom under armen, medans han fortsatte att vrala. I vantrummet satt ett gang blivande mammor och vantade pa sin foraldrarutbildning. Jag riktigt kande hur de maste ha tyckt att jag borde ha resonerat med Nils pa ett lugnt och sansat satt och inte bara ryckt upp honom fran golvet och lyft ut honom.

Ja vad vill jag med det har inlagget egentligen?? Kanske saga att jag onskar att jag hade lite extra talamod nu nar Nils ar i den har aldern och testar precis alla granser som finns. Men kanske ocksa saga att jag numera kan forsta varfor man som foralder kanske inte alltid orkar ta annu en dust med barnet pa ett lugnt och harmoniskt satt (sa som jag trott att jag skulle hantera alla konflikter med mina barn). Ibland kan det kanske tyckas att man som foralder blir arg for minsta lilla men kanske maste man ibland komma ihag att vi inte startade pa noll utan nar utbrottet kommer sa har vi redan samlat pa oss en massa ilska under dagen och att barnet da lyckas gora nagot som vi egentligen inte skulle bli sa arga over racker for att man ska bli rasande.

Ps.. maste tillagga (eftersom jag genast for daligt samvete over att ha malat en bild av Nils som ett trotsigt vilddjur) att de allra flesta dagar ar Nils helt suveran att ha att gora med. Men vissa dagar blir allt bara helt fel!