I dag firar jag tioarsjubileum! Det ar namligen exakt tio ar sedan jag flyttade fran Sverige till Storbritannien. Fast det ar klart, det var ju inte meningen att jag skulle vara har sa lange. Jag skulle ju bara plugga i fyra manader och sedan flytta hem igen. Det var nog tur att jag inte visste att jag fortfarande skulle vara kvar har tio ar senare for da hade jag med all sakerhet inte stigit pa flygplanet! Fast med facit i hand ar jag valdigt glad att jag gjorde det. Annars hade ju inte min fina lilla familj funnits!
Idag ar det ocksa exakt tio ar sedan jag traffade Ben for forsta gangen. Det var han som oppnade nar jag och Eva, nervosa och fnittriga, ringde pa dorren till huset pa Amesbury Road i Cardiff dar vi hade fatt tag pa var sitt rum att hyra. Ah, en goding tankte jag nar jag sag honom, men aldrig hade jag val kunnat tro att det skulle bli vi och att det var han som skulle bli pappa till mina barn.
Ja livet ar bra underligt och jag ska skriva lite mer om det har en annan dag. Sofia kallar!
Ps.... det har ju snoat lite i England de senaste dagarna. 8000 skolar hade darfor stangt idag och 2 miljoner barn blev saledes lediga en extra dag. Man fragade sig pa nyhetssandningen ikvall om det inte ar lite overdrivet att stanga skolorna bara for att det blir nagra centimeter sno? Men enligt 'the health and safety policy' ska skolorna stangas eftersom man ar radd att barnen tex skulle kunna ramla pa de isiga trotoarerna pa vag till skolan. Tank om det vore sa i Sverige... da skulle det inte bli mycket skolgang for barnen uppe i norr under vinterhalvaret! Ja jag sager da det. Tio ar i det har landet och det finns fortfarande mycket jag inte forstar mig pa! ;-)
Resebrev nummer två från Los Angeles.
7 timmar sedan
7 comments:
Stort grattis på 10-års dagen Millan. Ja livet bjuder verkligen på många överraskningar som man inte har en aning om. Det är nog lika bra det för annars kanske man skulle fega ur och så skulle det bli tråkigt om man hela tiden visste vad som komma skulle. Livet är ett underbart äventyr och man ska aldrig säga aldrig om någonting. Det är ju underbart att du tog chansen att åka till England så att du fick träffa Ben och få en underbar familj tillsammans med honom. Jag trodde aldrig att jag skulle hamna och flytta till Alabama av alla ställen på jorden men det är något jag absolut inte ångrar att jag gjort.
Ha ha du har helt rätt i att det inte skulle bli mycket skola för barnen i Sverige om man stängde skolorna så fort det kommer lite snö. Tänk vad det kan vara olika från land till land. Fast England och USA verkar vara ganska lika på den punkten.
Grattis på 10 års dagen!Tänk vad ödet för med sig ibland och att det ledde till en liten Nils och en liten Sofia :-)
Ja du England och USA verkar vara lika när det gäller skolor och snö.Hihi.
Kram!
GRATTIS!!!
Har ni firat???
Måste kännas lite konstigt att du befunnit dig 10 år i Enlgand?? Alltså, jag menar inte detta som ngt negativt, utan tänker mest på att jag för egen del känner mig jättekluven till min tid här i USA och det är ju ändå endast 3,5 år. Men det känns iband som om det var "igår" vi flyttade hit, och andra gånger känns det som om vi bott här mycket längre än de år vi har. Så tiden känns som två olika tideräkningar på ngt mysko vis...
Och det är tur att man inte vet vad livet har att bjuda på utana tt det får komma som det kommer. Underbart är det ju iallafall att ens beslut och val tidigare i livet lett fram till att man idag trivs och älskar sitt liv och tillvaro! :-)
Kramar!
Desiree - tack :-). Visst ar det tur att man inte alltid vet vad som ska handa for da hade man sakert fegat ur! Jag ar valdigt glad att jag har flyttat utomlands pa ett satt... jag tror att man lar sig valdigt mycket om sig sjlav och kanske ocksa om sitt egna hemland nar man hamnar lite utanfor ett tag! Samtidigt kan jag ibland undra hru livet skulle ha varit om jag bott i sverige... Naja, forhoppningsvis kan vi prova pa det i framtiden ocksa! kram
Cecilia - ja visst ar det underligt vad odet har planerat for oss. Det ar ju en samling handelser som ens gjorde att jag flyttade hit... hade inte det hant sa hade inte det hant osv.... skumt nar man tanker sa!! kram
Saltis - tack! :-) Vi firande inte igar men jag hoppas att vi firar lite nar vi har var 'riktiga' 10-ars dag i mars!! 10 ar kanns ju ratt sa stort trots allt! Det kanns jatte skumt att jag har bott har i 10 ar. Det ar ju nastan en tredjedel av mitt liv... sa jag kan inte langre gomma mig bakom fasaden att det bara ar temporart eller for nagra ar. Men pa nagot satt blir det faktiskt lattare och lattare att bo utomlands. Man kanner sig ju mer hemma ju fler ar man gjort samma sak... och vi har ju borjat forma egna traditioner osv som familj nu. Nej josses nu skriker Sofia. Jag maste springa!! Kram!!
Herregud är det 10 år sedan!!?? Känns som om det var 3 år sedan vi började läsa i Växjö. Tur att vi fortfarande är lika unga och snygga som vi var då! :-) Ni får smygfira lite idag och ta det stora kalaset när jag kommer! :-) Kram!
10 år!!!
Det är lång tid...
Visst är det konstigt att ödet styr och ställer som det gör ibland. Att ben skulle öppna dörren, och 10 år senare är ni gifta, har hus och två barn!
Märkligt.
Den 27 mars är det 19 år sen jag steg av planet i Boston...då kom jag till uSA som au-pair, och lite visste jag vad dom väntade....
Ödet, som sagt...
KRAAAM!!!!
Oj, tio år! Grattis, eller vad man ska säga :) Det måste ju ha varit ett ganska stort beslut också att bestämma sig för att stanna för gott endast fyra månader efter att du kommit dit! Du måste ha varit väldigt säker på att du hittat rätt, både land och man! Var du hemma en period emellan eller bodde du helt sonika kvar? Pluggade du klart i England då eller vad hände?
Jag tycker definitivt att ni ska prova på att bo i Sverige någon gång också. Ben känner säkert till Sverige ganska bra nu men det kan nog ändå öka på förståelsen av vad en person kommer ifrån; kulturen, det som format en osv.
Skicka en kommentar