Fredagstema: Narmast Hjartat

Veckans tema 'Narmast Hjartat' passar valdigt bra med tanke pa att det ar Alla Hjartans Dag i morgon. For dom allra flesta sa ar det ju familjen som ar en allra narmast och det vore en sjalvklarthet for mig att lagga ut bilder pa barnen och beratta hur mycket jag alskar dem. Men.... det gor jag ju sa ofta anda sa idag har jag tankt skriva om nagra andra personer som ar mig valdigt nara - namligen mina vanner!

Jag har tankt lite pa att det egentligen ar lite skumt att vanner inte far ta storre plats i livet an de gor. Vad jag menar ar att det finns dagar da man firar sin allra karaste, morsdag och farsdag men ingen dag da man firar sina basta vanner. Visserligen sa kan man ju fira dem pa Alla Hjartans Dag ocksa och i manga ar brukade jag skicka valentineskort till mina vanner men eftersom jag inte gor det langre sa far jag skriva till dem har istallet :-).

Jag tror att vanner faktiskt har borjat spela en storre roll for de allra flesta. Eftersom manga kommer fran brutna familjer nu for tiden och vi ocksa flyttar runt pa ett satt som var otankbart forr i tiden sa blir ju vannerna sa mycket viktigare. De finns dar nar familjen kanske inte finns i narheten och det ar vannerna som tar del av ens vardag, fodelsedagar, som kommer till BB och halsar pa och som sitter barnvakt om mor-och farforaldrarna inte kan.

Nar det galler vanner sa ar jag valdigt lyckligt lottad! Jag har genom livet lart kanna ett gang helt fantstiska och underbara tjejer som definitivt finns valdigt nara mitt hjarta! Bade i Sverige och England finns flera tjejer som jag raknar som mina basta vanner. Jag skulle vilja pasta att alla de tjejer som jag raknade som basta vanner nar jag lamnade Sveige for tio ar sedan fortfarande finns kvar och jag har fortfarande en nara relation till dem allihop. Avstandet testar ju definitivt vanskapbanden och det kanns sa roligt att vi fortfarande ar vanner efter alla dess ar! Sverigevannerna bestar framst av nagra fa barndomskompisar, bland annat en van som jag kannt sedan vi bada var i Nils alder, och ett gang tjejer som jag larde kanna nar jag flyttade till Karlskrona under gymnasietiden. Karlskronaganget umgicks valdigt tatt under studiearen och flera av oss bodde till och med i stort sett grannar och kom och gick som vi ville i varandras hem under flera ar. De var tryggheten och den 'nya familjen' nar vi alla flyttade hemifran och kande oss lite smatt vilsna i vuxenlivet. Spannande och underbara ar som jag alltid kommer bara med mig.

Flytten till Cardiff och sedan Bristol har ocksa fort med sig nagra fina nara vanner. Det andra paret som bildades i vart gang under studietiden i Cardiff umgas vi med sa ofta vi hinner (alldeles for sallan eftersom de numera bor i sverige) och tjejerna har i Bristol har definitivt blivit som en surrogatfamilj de senaste aren. Kanske speciellt eftersom vi alla ar i samma situation - i ett nytt land utan vara familjer. Pa nagot satt blir det ju annu viktigare att ha nara vanner omkring sig da!?

Med vannerna gar vi ju igenom vissa av de allra storsta handelserna i livet. Alla skolaren, studietiden, forsta karleken, forsta jobben, att flytta hemifran (kanske bor man till och med ihop), varandras brollop, graviditeter och barn.

Nu menar jag ju inte pa nagot satt att familjen inte ar viktig! Jag alskar min lilla familj har nagot oerhort och det samma galler familjen i Sverige som jag saknar och langtar efter precis varenda dag! Men just det har inlagget ar till mina vanner. Jag namner inga namn saklart men ni vet precis vilka ni ar - det ar jag overtygad om! Godingar! :-D

Andra fredagsbloggare: Nilla, Anna, Desiree, Annika, Anne, Petra ,Anna-Saltis ,Millan, Anki, Marianne, Victoria, Lia, Cecilia, Leopardia, Marina, Marie, Strandmamman, Ulrika, Jemaya, MiaD, Ingabritt, maisoui, Moster Mjölgumpa, Erica, Taina, sparkling, Christel, ,emma, jennie, Nykomlingar förra veckan:-) musikanta, sara, underytanjag, marskatten, lena w,